Låg kunskap ett hot mot ett levande samhälle
Är kulturmänniskor en bortskämd samhällselit, eller kan kulturen, utöver sitt egenvärde, faktiskt vara ett verktyg för att komma till rätta med många av de problem vi har i samhället idag? I höst har diskussionens vågor gått höga om kulturens ekonomiska förutsättningar och vi anar en förväntan på ökat ansvar från näringslivets sida. Men förstår verkligen de som pekar med hela handen vad de själva begär?
Nog är de flesta av oss överens om att samhället mår bra av ett rikt och fritt kulturliv! Vi har sett många diskussioner, inte minst under hösten, om villkoren för kulturen i ett allt tuffare ekonomiskt klimat. Allt ifrån Norrköpings strukturförändringar med uttalanden om ”bortskämd kulturelit” och många upprop från kulturhåll i dyningarna efter det, till de långdragna diskussionerna om de kulturklassiska högborgarnas lokaler och verksamheter. Röster har höjts om att ekonomin är ett medel att åstadkomma ett rikt samhälle: “Tillväxt och ökade resurser kan aldrig vara ett mål i sig, utan enbart ett medel för att uppnå något annat” skrev Lars Strannegård, rektor för Handelshögskolan i Stockholm, som direkt svar på Norrköpingsdebaclet. Och han avslutade tydligt med att målet måste vara en rik och blomstrande kultur!
I flera av dessa diskussioner är det mer eller mindre uttalat (från politiskt håll) att det finns en förväntan att näringslivet tar ett större ansvar, genom att ”sponsra” kulturen i högre grad. Jag kan förvisso tycka att det vore välkommet. Fortfarande går närmare 3 av 4 sponsringskronor till idrotten enligt de årliga mätningarna från IRM (Institutet för Reklam- och Mediestatistik). På senare år har vi dock sett de sociala frågorna gå om kulturen i samma mätningar. När företag alltmer driver frågor som är betydligt större än deras produkter och tjänster, ligger denna utveckling förstås nära tillhands. Men idag borde kulturen, med sina inneboende och naturliga frågor om demokrati, kulturarv, trovärdighet, inkludering etc ha en större aktualitet än någonsin. Ser vi till mätningen från SOM-Institutet som gjordes i somras, menar allmänheten bl a att man har betydligt mycket högre förtroende för museer än för våra politiker.
Så om vi vill att de nämnda proportionerna i landets sponsringsbudgetar ska förändras, måste vi gemensamt också se till att förståelsen, kunskapen ökar kring området sponsring/samarbeten – och detta på olika håll. Jag tror nämligen inte att politiker förstår exakt vad de föreslår/begär. De förväntar sig något utan att veta exakt vad som krävs.
På ett sätt kan det vara sunt att bredda finansieringsbasen och därmed engagera fler delar av samhället och minska sårbarheten för statens vilja och stöd framgent. En sådan utveckling ligger i tiden när allmänheten (inte enbart i Sverige utan i västvärlden) förväntar sig att företagen tar ett större ansvar för viktiga samhällsfrågor.
Det finns utmaningar att komma över
Denna förändring sker dock inte i en handvändning. Tiden är för länge sedan förbi då det gick att ställa sig med håven och förvänta sig att företagsledarna ju ”ääälskar de sköna konsterna” och därför vill ge verksamheten en peng. Kulturorganisationerna behöver förstå området bättre, ta till sig näringslivets perspektiv, och sedan ha kompetens och resurser att driva förändringen samt det konkreta arbetet med detta. Allt detta tar tid, och kräver delvis en annan kompetens än den som finns etablerad idag.
Vi ser att det ibland kan vara utmanande att få detta att funka smidigt. Folk med erfarenhet av sponsring och samarbeten försvinner från kulturen för att de inte blir hörda. En oerhört allvarlig utveckling om vi antar att det leder till färre kulturmöjligheter för målgrupperna än vad som hade möjligt annars. Och samtidigt befinner vi oss i en tid som behöver kompetensen mer än någonsin.
Dessutom behövs insikten att samarbeten med näringslivet inte endast bör ses som pengar in, utan även som ett kraftfullt verktyg för att uppnå kulturverksamhetens egna mål och syften. Visst, pengarna är EN del, men det finns många fler nyttor som ett samarbete kan ge – bredare marknadsföring när företaget fungerar som megafon, kontakter med nya målgrupper, bättre möjligheter att leva upp till bred geografisk spridning, kompetens och expertis som kan delges varandra, för att bara nämna några.
För faktumet att kulturen redan innehåller mycket av just det som näringslivet idag behöver och efterfrågar, råder det ingen tvekan om. Vi ser många möjligheter till fruktbara samarbeten. Men vi ser samtidigt att näringslivet behöver få en ökad förståelse för detta, och på så sätt kunna sänka trösklarna för fler att ta del av kulturen. Kanske genom att, som vi ser flera exempel på, bekosta skolklasser att ta del av en kulturell verksamhet eller ett kreativt projekt som detta, där Microsoft hjälpt till att skapa ett alfabet för nomadfolket Fulani och därmed fört in det utspridda folkslag som talar språket in i en digital värld.
Jag vill tillägga att resonemanget ovan knappast gäller den mer kommersiella kulturen, där man redan från start varit tvungen att klara sig på egen hand. Och när vi ändå är inne på det – när ska politiker höja blicken och ifrågasätta befintliga strukturer? Hur är det möjligt att den starkast växande kulturyttringen i dag fortfarande inte omfattas när politiker talar om kultur? När 9 av 10 i den yngre hälften av befolkningen tar del av spelkulturen och när själva spelskapandet, med en mängd befattningar, har blivit en av Sveriges nya basindustrier - där råvaran är kreativitet istället för mineraler. Och när regioner alltmer behöver sätta sig in i spelens värld för att ansökningarna om medel till dem ökar. Det här är inte ett område vi kan bortse ifrån, och det består av en rik flora av olika konstformer. Så vad är egentligen kultur år 2023? Är det inte hög tid nu att ifrågasätta den inarbetade kulturdefinitionen?
Hur kan det bli bättre?
Jag vill till att börja med uppmana beslutsfattare – både inom kultur och politik – att sätta sig in i vad samarbeten mellan kultur och näringsliv faktiskt innebär i praktiken idag. Det är ärligt talat en samhällsavgörande fråga. Vi vill alla åstadkomma högkvalitativ kultur och inkludera fler, men utan bättre förståelse går vi åt motsatt håll. Ta gärna inspiration från vårt grannland Norge, där vi ser flera exempel på kulturverksamheter som samarbetar nära med näringslivet. Såvitt vi vet med liknande förutsättningar som de i Sverige, men där välvilja och framgång är utmärkande.
Från näringslivets sida skulle vi även behöva avlägsna gammeldags skygglappar. Prata MED kulturen, inte OM den, för att parafrasera en känd person. Visst, det finns en större vana att samarbeta med idrotten, men våga närma er kulturen och försök förstå dess premisser. Långt ifrån alla målgrupper (Läs: kunder, konsumenter, allmänhet, medarbetare, blivande medarbetare) är intresserade av idrott – vilket illustreras av att kulturen sammantaget har betydligt fler årsbesökare än idrotten. Och inom kulturen kan du inte bara nå många människor, utan också driva en mängd olika viktiga samhällsfrågor som är rejält angelägna för målgrupperna.
När en kulturorganisation vill undersöka området och få det att funka då? Avgörande är att verksamhetsledningen är införstådd i området näringslivssamarbeten. Att man förstår vad som krävs av organisationen, bemannar med rätt kompetens och ger tillräckliga mandat. Att ha förståelse för att lejonparten av företagen idag vill åstadkomma samarbeten med gemensamma visioner är också grundläggande för hur framgångsrika samarbetena kommer att bli.
När kulturorganisationen väl har enats om vad man vill åstadkomma med sina näringslivssamarbeten (få hjälp uppnå verksamhetsmål, nå ut bredare, utveckla det digitala, bättre marknadsföring etc) behöver man sätta sig i näringslivets sits – förstå deras affär, behov, och skräddarsy paketeringen. Och inte minst se till vad målgrupperna – besökarna, användarna, publiken, fansen – behöver och längtar efter.
Så ett avslutande råd till kulturen: Var inte rädda för näringslivet! Era frågor har aldrig varit mer under diskussion än idag och ni sitter i förarsätet och kan alltid tacka nej till ett sponsorförslag. Den stora uppsidan, det vi alla strävar efter, är att vi tillsammans kan åstadkomma mer av dessa värdefulla verksamheter för än fler människor!
Mirelle Andersson
PS
Missa inte höstens utbildning om syftesdrivna företag – Mer info via länken Det Goda Företaget
Låt hjärtat vara med
Vi måste prata om det faktum att Wrexham AFC – en walesisk fotbollsklubb i brittiska femtedivisionen – den senaste veckan fullständigt dominerat fotbollssnacket världen över. Utan dagens digitala samhälle hade det naturligtvis inte varit möjligt, men kärnan i historien är ändå den lokala fotbollen, ett par ägare med helt andra ambitioner än oligarker och oljeländer i Premier League, samt en fingertoppskänsla för marknadsföring utöver det vanliga. Historiens första del fick också ett lyckligt slut när Wrexham lyckades uppnå sitt första mål – att återvända till de engelska proffsserierna.
Fotbollssupportrar i olika länder har de senaste decennierna fått se när ekonomiskt starka personer eller konglomerat klivit in som nya ägare i klubbar. Automatiskt innebär detta oftast en generös initial satsning med stora investeringar i spelarköp och annat. Efter en tid kan dock tonerna bli helt andra och vi har sett flera exempel, främst från England, där t ex amerikanska ägarfamiljer mer eller mindre hatats av lagens supportrar.
Wrexhams historia under 2000-talet har varit nära nog nattsvart. Den förre ordföranden, Alex Hamilton, lyckades få till en försäljning av klubben till ett bolag kontrollerat av honom själv. Därefter försökte han få klubben vräkt från hemmaarenan Racecourse Ground för att hans byggbolag skulle kunna exploatera marken. Efter usel ekonomi i klubben, med stora skatteskulder, flyttades klubben ner i seriesystemet och 2008 halkade man till slut ur League Two (den fjärde divisionen under Premier League, The Championship och League One). Flera dispyter om ägarskapet följde och 2011 lyckades till slut medlemmarna själva ta kontrollen över hela klubben.
Ett antal mörka år, under det engelska ligasystemet för proffsklubbarna, följde innan den sportintresserade TV-skådespelaren Rob McElhenney (känd från ”It’s always sunny in Philadelphia” som gått 14 säsonger i USA), efter att nattetid ha följt europeiska fotbollsmatcher med sin son, började fundera på om det inte kunde vara kul att äga ett fotbollslag. Efter att ha sonderat terrängen fastnade han för Wrexham AFC, världens tredje äldsta fotbollsklubb, men insåg då att ekonomin inte räckte. Han hade – som han själv sa – bara ”TV-money” och behövde verkligen ”some Hollywood, superstar money”. Lösningen blev en kontakt med den kanadensiske skådespelaren Ryan Reynolds (mest känd som superhjälten Deadpool) och de två bildade tillsammans bolaget RR McReynolds LLC som tog över ägandeskapet av Wrexham AFC för en summa av £2,5 miljoner. Naturligtvis insåg de båda att själva överlåtelsen inte var det dyra, utan att investeringar skulle behöva göras för att få Wrexham att klättra i seriesystemet.
Man kan tycka att supportrarna skulle vara oroliga för okunniga amerikanska ägare, men Rob och Ryan gjorde en imponerande digital ”kampanj” under den värsta pandemiperioden 2020 där man genomförde presskonferenser, ställde upp i timslånga utfrågningar från fansen, redogjorde för sina skäl med köpet och sina målsättningar med klubben på ett osedvanligt genuint sätt. Det slutade med att 98,6% av de dryga 2,000 medlemmarna i Wrexham Supporters’ Trust godkände köpet i november 2020.
En ny era inleds
På grund av pandemin dröjde det innan de nya ägarna kunde besöka Wrexham, men så snart de var på plats tydliggjordes att detta var en annan karaktär av ägare än oljeschejker eller förmögna affärsmän. Detta var två genuint intresserade och vänliga personer som tog sig tid att umgås med ortsbefolkningen, medverka på möten både inom och utanför klubben, och dessutom gick på matcher som riktiga supporters i klubbfärger och inte kostymer. När de för första gången besökte arenan och fick se det så kallade ”gymet” häpnade de eftersom det bara innehöll en enkel tyngdlyftningsstång och en enda träningscykel. En dryg vecka senare hade klubben fått sig tillsänt toppmodern träningsutrustning i större antal och med moderna maskiner. Ett enkelt sätt för de nya engagerade ägarna att förbättra lagets förutsättningar. Med en lite större plånbok än tidigare kunde också klubben investera i spelare som tidigare av ekonomiska skäl tackat nej. Och via de nya ägarna gavs dessa också en chans till riktigt kändisskap – till och med på global nivå.
Rob och Ryan hade nämligen än större planer i bakhuvudet. Tillsammans med FX Entertainment och Disney+ skapades dokumentärserien ”Welcome to Wrexham” som följer laget, stadens invånare och de nya ägarna i sin strävan för att laget ska klättra i seriesystemet. Seriens första år speglade ägarnas ankomst till Wrexham, de första investeringarna, samt laget som kämpade sig ända fram till andraplats i serien men ändå föll i en avgörande kvalmatch mot Grimsby med 5-4 efter förlängning. Ingen uppflyttning direkt alltså, men en succé för TV-serien vad gällde tittarintresset på olika streamingtjänster världen över. Med hjälp av serien lyckades man även få in Tik Tok som lagets huvudsponsor, vilket ytterligare ökat den globala spridningen, och med dem som dragplåster har sponsornätverket utökats ytterligare. Till exempel med reseföretaget Expedia – som underlättar de nya ägarnas – och stora skaror nyväckta amerikanska supportrars – resor till hemmamatcherna var tredje vecka (trots att Atlanten ligger i vägen….). För att ytterligare förstärka den globala närvaron av ”nya” Wrexham lyckades man få in laget i utgåvan av videospelet FIFA22, vilket gjorde att de nya fansen själva kunde spela med laget.
Det riktigt geniala
Säsongen 22/23 har just avslutats som ni förstått och Wrexham tog slutligen steget upp i proffsligornas League Two igen. En briljant (efter målvaktsskador) ”krisvärvning” av etablerade, men pensionerade, Premier League-målvakten och TV-kommentatorn Ben Foster under säsongens sista månader gjorde succé. Fosters straffräddning på övertid mot huvudkonkurrenten Notts County gav eko över hela världen och Wrexham öppningen att spela sig till serieseger. I helgen tog man alltså slutligen steget upp, vilket nog inte undgått någon fotbollsintresserad person.
Men det riktigt geniala, i alla fall för mig, är Ryan Reynolds osedvanliga fingertoppskänsla för kommunikation i samverkan med humor. Ryan har, vid sidan av skådespelarkarriären, öppnat en reklambyrå som arbetar traditionellt med egna kunder. Men även investerat i egna varumärken som spritdrycken Aviation Gin och mobiloperatören Mint Mobile. För dessa har byrån producerat ett antal geniala reklamfilmer med en stor portion humor, bl a för Aviation Gin om hur den lokala ginproduktionen fungerar eller en ”brand alliance” tillsammans med Virgin Atlantic och Sir Richard Branson. Mint Mobile å sin sida har profilerats som ett extremt lågprismärke i olika versioner, där man t ex ”lånade ut” sin reklamtid Jack in the Box. Sedan många år har Ryan Reynolds även i sociala media haft en (låtsad) beef med skådespelarkollegan Hugh Jackman, där man drivit med varandras varumärken. Något som ligger helt i linje med hur Gen Z uppskattar kommunikation och reklam från företag,
Naturligtvis har reklamgeniet följt med in i ägandeskapet av Wrexham. Rob och Ryan har t ex gjort en enklare översättningsvideo till det walesiska språket, en enkel kokbok om nationalrätten Welsh Rarebit (grillad ostsmörgås), och lanserat Aviation Gin med samma etiketter som Wrexhams hemma- respektive bortadräkter. Missa inte heller hur Ryan för någon månad sedan lyckades samla invånare och spelare i Wrexham till en fin födelsedagshyllning för Rob Mcelhenney . Eller hur Rob hyllades av hela Racecourse Ground innan sista seriematchen…
Så avslutningsvis kan man inte sluta le åt det här lyckopillret. Det är verkligen stort hur staden Wrexham tagit emot de nya ägarna och det ska bli mycket intressant att följa projektet framöver!
Anders Lindén
Varför konfererar vi inte mer?
Det har blivit en liten håltimme under veckans sponsringskonferens i Köpenhamn medan de danska delegaterna testar ut någon ny mötesapp. Detta får mig att reflektera över dryga trettio års inhämtande av kunskap inom sponsring och brand alliances. Ett av de bästa sätten att få mer inspiration har under hela den tiden varit att delta på internationella sponsringskonferenser – den första i Monaco 1992 och de senare åren såväl digitalt som fysiskt. Men när jag tittar på veckans deltagarlista slår det mig att fler av våra branschkollegor hemma borde ta den här chansen att förkovra sig.
Under ca 25 år var det ett otal med nordiska branschdelegater som gjorde sig mödan och reste till Chicago för att delta i IEG’s Annual Sponsorship Conference. Efter 35 års arrangemang gick den i stöpet 2019 efter ett bolagsförvärv som inte riktigt förmådde ta konferensen till vad den en gång varit. Idag står erbjudandena som spön i backen under vintermånaderna avseende resor till Austin, Texas, för att medverka i hyperevenemanget SXSW (”South by South-West”). Ett megaevent för kommunikation, entertainment, film och teknik med tusentals programpunkter på hundratals platser utspritt över hela Austin. Naturligtvis intressant och spännande, men svårt att överblicka och kanske i dagsläget svårt för många företag att få igenom en minst veckolång resa och dessutom till USA vilket kan sticka i ögonen på många.
Ett alternativ är ju då att hämta inspiration på närmare håll. Idag och imorgon håller den danska branschorganisationen SPOT:ON Club i tyglarna för sin femte årliga sponsringskonferens SPOT:ON Activation i Köpenhamn. För mig är detta den tredje gången jag närvarar och även om vi inte hunnit igenom hela programmet ännu känner jag att det är ju detta man behöver efter pandemiinstängningar och navelskådande på den svenska marknaden. Dagens talare har varit från Danmark, Skottland, Spanien och Italien. Och imorgon kommer bland annat två svenskor, två danskar, en italienare och två britter att delge oss sina erfarenheter.
Lite oturligt så arrangerar även den norska Sponsor- og Eventforeningen sin årliga prisgala Sponsor- og Eventprisen just torsdag denna vecka, så dessa mer eller mindre kolliderar ju. Annars är den heldagskonferensen i Oslo också något att rekommendera. Även den har vi besökt tre gånger med gott om erfarenheter och idéer i bagaget på hemvägen. Och för bara ett par veckor sedan var jag själv talare på en halvdagsträff som finska skidförbundet arrangerade i Helsingfors med talare från Finland, Sverige, Österrike och Tyskland.
Poängen med ovanstående är egentligen att vi borde möjliggöra att mötas oftare med våra goda geografiska förutsättningar. Att det borde vimla av svenska företag från Skåne här på konferensen i Köpenhamn borde ju vara en självklarhet, men nejdå – en skånsk talare finns, that’s it… I Oslo har vi på Tango varje år varit de enda svenskarna bland +300 norska deltagare. Och från Stockholm har vi ju bara typ en timmes flygväg till samtliga huvudstäder i Norden och Baltikum. Hur många möjligheter av detta slag går vi egentligen miste om?
För visst är det bra att några företag i framkant tar sig tid och råd och beger sig över Atlanten på jakt efter "The Big Idea". Men sanningen är nog att de flesta företag inte får igenom resor av den karaktären. Att däremot hämta inspiration på hemmaplan borde vara så mycket lättare.
Not invented here…
Det är ju ett välkänt grepp inom kommunikationsbranschen att ”låna” lösningar och koncept som fungerat bra på en marknad för att implementera dem på den egna. Precis så tänker jag att vi borde göra mer genom att inspireras av idéer genomförda mer eller mindre på hemmaplan. För någon månad sedan avgjordes ESA:s (europeiska sponsringsföreningen) stora årliga gala The ESA Awards med prisutdelning i ett tjugotal klasser. Där finns ett stort antal goda idéer att ta till sig och på torsdag avgörs som sagt Sponsor- og Eventprisen i Oslo med ett dussin olika kategorier.
Som grädde på moset arrangerar ju vår egen branschorganisation SES (Sponsrings & Eventsverige) Gyllene Hjulet för 25:e gången under nästa vecka. Tyvärr utan seminarium eller konferensmöjligheter, men med nominerade och pristagare i hela 17 olika kategorier. Det finns säkert drösvis med goda idéer om man orkar tröska igenom nominerade och pristagare bara i dessa tre nämnda tävlingar. En riktig guldgruva om man nu inte haft råd eller tid att åka iväg på en konferens och dessutom få umgås med likasinnade från grannländerna.
Tittar vi framåt på konferenshimlen har ju ESA sedan cirka 5-6 år tillbaka gjort den belgiska konferensen SponsorLive till sin ”officiella” europakonferens. Inte dags förrän i november förstås, men på den tiden hinner du ju lägga fram önskemålet om resa och deltagande på rätt sätt internt… Och faktum är att man i USA nu under året gjort ett historiskt första försök att skapa en amerikansk branschorganisation. Som ett av stegen så flyttar man en tidigare lokal konferens i Seattle till Chicago för att kunna få besökare från både öst och väst. Hinner ni få godkännande på denna resa så sikta in er på sista veckan i september för att besöka Sponsorship Mastery Summit.
Utanför alla dessa konferenser jag nämnt – som ändå har ett ganska blandat innehåll – finns ett nästan obegränsat antal konferenser som helt fokuseras på sports marketing, men dessa är betydligt lättare att hitta fram till genom några enkla googlingar på nätet.
Missar ni ändå alla dessa tillfällen så håll i alla fall utkik efter våra trendspaningar och utbildningar. Vi försöker sammanfatta det mesta och bästa där. Men vi ser ju gärna att vi får sällskap av dig på kommande upptäcktsresor i den internationella sponsringsvärlden. Det brukar kunna bli innehållsrika dagar såväl som kvällar….!
Anders Lindén
PS
Vill du bli bättre på sponsoravtal finns det plats kvar på våra utbildningar nästa vecka – mer info här på vår hemsida
Aktivering är sponsringens A och O
Det är en skakig omvärld vi har runt oss just nu. Kriget i Ukraina fortgår. Detta påverkar priser för både el och drivmedel, vilket i sin tur driver upp produktionskostnader för både varor och tjänster, och vips har vi hamnat i en lågkonjunktur med en inflation som många vuxna i dagens samhälle aldrig har upplevt. Trots allt måste företagen fortfarande kommunicera och sälja sina varor eller tjänster och behovet av stöd till ideella organisationer tar ju inte heller slut. Det ser därför ut som dagens sponsringsmarknad ändå står sig ganska stark nu när det blåser friskt.
När jag för länge sen började arbeta inom sponsringsvärlden var det just i en djup lågkonjunktur de första åren på 90-talet. Vad som hände då var att den svenska sponsringsmarknaden i princip halverades på något år. Till skillnad från idag var dock marknaden överprisad med många dyra och ihåliga avtal med för få motprestationer, sprungna ur en kraftig börsyra och ett yuppiepräglat 80-tal. Idag har vi visserligen haft närmast ett decennium av börsökning och låg inflation, men själva grunden för sponsringsmarknaden står stabilare idag. De flesta företag har insett att samarbeten och samhällsengagemang är kraftfulla verktyg för att bygga förändring kring till exempel kännedom, relationer och affärer. Visst kommer en del avtal att ifrågasättas, omförhandlas, eller till och med avslutas. Men huvudsakligen kommer nog båda parter i avtalen att både ge och ta. Det finns en förståelse från båda sidor att man har långsiktig nytta av varandra, och därmed finns grunden för många fortsatta bra samarbeten.
Vi såg också under pandemin att storleken på sponsringsmarknaden bestod när samtidigt – av naturliga skäl – omsättningen för till exempel event och mässor föll kraftigt. Samt att, mer beroende på aktiva beslut, den föll även inom traditionella media. De enda två kanalerna som under den värsta pandemitiden stod starkare än sponsring var (så klart) internet samt faktiskt butiksreklamen. Nya mätningar för 2022 kommer först i april, men vi kan vara tämligen säkra på att sponsringen behåller en ledande position avseende var företagen lägger sina marknadsinvesteringar. Och betänk då att dessa siffror alltid bara redovisar avtalssummorna – inte det som företagen lägger på aktivering.
Själv skulle jag gärna också se en omdefinition av det så populära området Influencers. Enligt IRM (Institutet för Reklam- och Mediestatistik) som genomför de årliga mätningarna, uppgick omsättningen inom kategorin ”Influencer marketing” till ca 1,2 miljarder SEK år 2021 (jämför sponsringens 7,5 miljarder SEK). Men 74,5% av omsättningen kategoriserade IRM som ”Influencer sponsorships”... Är det inte märkligt att denna kategori särskiljs och inte landar inom sponsringssiffrorna i stort? Och var landar de avtal som Henrik Lundqvist, Sarah Sjöström, Zara Larsson och Jens Lapidus tecknar någonstans? Är de influencers eller sponsrade individer?
Vintersponsorerna aktiverar frekvent
Vad man idag också insett – som i princip inte existerade på 90-talet – är vikten av att använda och aktivera de rättigheter som avtalen innehåller. Att skapa en kraftfull kommunikationsplattform som är flexibel och kan användas till flera ändamål. Det gläder oss som konsulter och rådgivare när vi ser långsiktiga samarbeten som vitaliseras och finjusteras, och kanske tar en lite annan väg än vad de gjort de senaste åren. Det innebär ju att parterna tillsammans insett att behoven förändras, men att möjligheterna består.
Efter att ha genomlidit ett nästan ”sponsorfritt” fotbolls-VM i Qatar avseende kampanjer och aktivering, har det varit befriande att se flera parter inom de etablerade vinteridrotterna visa upp både enkla och bra exempel på aktivering:
- Roligt att se hur snabbt längdskidornas nya partner Ford tog fram en kampanj och ville positionera sig efter en annan mycket långsiktig bilsponsor.
- Spännande att se hur handbollslandslagens nya sponsor Boozt snabbt skapade säljdrivna kampanjer under både Dam-EM och Herr-VM med rabatter beroende av landslagens målskörd.
- Stärkande att se Skidskytteförbundet som dels hittat ett flertal sponsorer utanför de allra största företagen, dels fortsätter lyfta fram sponsorer vars praktiska expertis hjälper dem.
- Inspirerande att se Bauhaus utveckling inom sponsring till dagens närvaro i så många landslag, men samtidigt med en fot i vardagliga frågor som mental hälsa samt menstruation.
Dessa är bara axplock bland ett antal duktiga rättigheter och sponsorer vi sett den senaste tiden. Det har blivit allt vanligare att uppmuntra sina sponsorer, bistå dem med material och färdigt content, och tillsammans driva betydligt öppnare partnerskap där båda parter ansvarar för kontinuerlig kommunikation.
Som sponsor är det först när du verkligen börjar aktivera samarbetet som det över huvud taget kan hända något. Utan aktiveringen får inte dina målgrupper kunskap om ditt engagemang, och då når du inget resultat hos dem heller. Och som rättighet känner du troligen din målgrupp väl. Kan du stötta och inspirera dina sponsorer att kommunicera med målgrupperna på rätt sätt, så ökar ju chansen för goda resultat hos sponsorerna. Och då hamnar du själv i gott ljus och en förlängning på samarbetet ligger närmare inom räckhåll.
Bli inte för bekväma och trygghetssökande
Det är inte så länge sedan det enorma eventet Super Bowl gick av stapeln. Ett gigantiskt idrottsevent, men samtidigt ett slags VM i reklamfilm. En tendens vi sett de senaste åren har varit att ett stort antal filmer handlat om samhällsansvar och -engagemang. Allra tydligast var det direkt efter att Donald Trump valts som president, då nära 30% av reklamfilmerna hade budskap om inkludering, mångfald, acceptans och jämställdhet. Även under pandemiåren fortsatte antalet filmer som kopplade samman företag med samhällsnyttiga projekt eller organisationer att vara högt.
Men i år tog filmerna en helt annan vändning. Många utomstående bedömare började snabbt tala om en ”reklamtrötthet” eftersom nästan samtliga filmer mer än någonsin utgick ifrån konceptet ”plocka in en sport- eller Hollywoodkändis och gör en sketch”. Många av filmerna föll riktigt platt och det fanns nog egentligen inga exempel på något som blev en viral aktivitet efteråt. Endast en enda film (av ca 50) handlade om samhällsfrågor – udda nog genom reklamkoncernen Publicis Groupe som lanserade filmen ”Monday” om hur det är att komma tillbaka till jobbet efter en cancerbehandling. Men i stort så handlade väl flockbeteendet hos företagen om något slags trygghetssökande. Trots att de ju omöjligen kunde veta vad alla andra planerade, så tog nästan alla den enklaste och bredaste vägen till framgång. Vilket som sagt blev en backlash när ingen stod ut.
Vad kan vi lära oss av detta? Ja, kanske att företagen under en tid kommer att söka säkra och trygga sponsringsalternativ. Så bered er på det och se till att ni som rättighet är en trygg partner. Men som sagt, om kommunikationen blir alltför likartad och ingen vågar ta en annan väg – då kommer ingen sponsor heller att vara framgångsrik. ”Lyckan står den djärve bi” finns det väl ett klassiskt talesätt som lyder, och det skadar nog inte att ha detta i bakhuvudet även nu då lågkonjunkturens snåla vindar blåser.
Anders Lindén
På spaning efter den tid som kommer
Vem hade trott, för i runda slängar 900 dagar sedan, att vi skulle behöva uppleva så många omvälvande världskatastrofer under vår livstid? När vi nu kommer tillbaka efter välbehövliga ledigheter, känns det i luften som att många ändå börjar blicka framåt efter ett par riktigt tuffa år. Ett närbeläget krig och mycket ovisshet finns kvar och påverkar oss alla på ett eller annat sätt, men i dialog med kunder och andra i vårt nätverk har vi ändå känslan av att vi står inför en nystart. Eller vad säger du?
Under många år har vi sett ett växande företagsfokus på Purpose - att hitta kärnan till verksamhetens ”reason for being”. Vad är egentligen företagets inneboende, övergripande syfte - det som driver oss att gå upp på morgonen? Att verka utifrån detta syfte har blivit allt viktigare ju mindre folk lyssnar till reklambudskap. Snarare vill man se företagen bidra till de stora angelägna frågorna. Svårigheterna under pandemin har gett Purpose ytterligare en ordentlig skjuts. Vi noterar att aktörer som visat medmänsklighet och ställt upp under pandemin, är de som vunnit flest sympatier, och därmed trogna kunder. Samtidigt visar undersökningar att man är benägen att sluta köpa från varumärken som inte brytt sig, eller som agerat felaktigt. Även företag med tydlig B2B-verksamhet har visat stor vilja att bidra, som t ex det svenskägda teknikföretaget Ericsson som i samarbete med UNICEF kartlagt internettillgången i skolor i 35 länder. Under pandemin blev bristen på information tydlig, och vikten av tillgång till teknik blev än mer uppenbar. Projektet har den långsiktiga planen om att tillgång till teknik och utbildning leder till en ökad BNP. En ren demokratifråga, kan man faktiskt säga.
Våra barn och unga, ja
För den yngre generationen har den senaste dramatiska tiden kommit att utgöra en orimligt stor del av deras liv. Flera undersökningar visar på Gen Z:s ökade krav på att näringslivet måste vara med och lösa de samhällsproblem vi står inför. Denna förväntan har ökat snarare än minskat under pandemin. Trots tydligt fokus på omständigheterna kring Covid, ser många kopplingen mellan de olika frågor som brukar ingå i hållbarhetsområdet, och inser att det mesta faktiskt hänger ihop.
Medvetenheten – och oron - är stor i generationen, och aldrig tidigare har så många kunnat ta del av nyheter, mer eller mindre sakliga, i överflöd i alla digitala kanaler. Vi vet att många unga är intresserade och efterfrågar företagens olika samarbeten och engagemang när de t ex är på anställningsintervju. Det är mindre viktigt VAD företaget har valt att involvera sig i; snarare viktigt ATT något görs. Och här gäller det att företagen har torrt på fötterna. Det räcker inte längre att bara säga att vi som företag stöttar det ena eller andra, det måste gå igen i hela företagets verksamhet. Trovärdigheten är A och O – ”walk the talk”!
I egenskap av konsumenter påverkar de unga också i hög grad ekonomin – både genom sin egen köpkraft och via påverkan av köpmönstren i sina familjer. Med tanke på att Gen Z utgör så pass stor del av befolkningen (idag strax över 2 miljarder globalt, snart 30% av alla i arbetsför ålder) bedömer vi att det sociala ansvarstagandet kommer att öka, vilket behöver speglas i såväl näringsliv som andra samhällsfunktioner och organisationer. Just här, i mötet mellan dessa delar, ser vi potentialen att riktigt spännande samarbeten kan uppstå och utvecklas.
I takt med att arbetsmönstren ändrats under pandemin ser vi att den interna aktiveringen på företagen också har blivit allt viktigare. Inom sponsrings- och samarbetssammanhang har HR och Employer Branding länge vuxit. Att skapa intern stolthet och engagemang, samt att attrahera framtida medarbetare, är områden som företag gärna använt i sina olika samarbeten. Sponsring är där en ypperlig plattform för att skapa aktiviteter som bidrar till medarbetarnas välmående och positiva känsla. Inte minst it-företaget ATEA är ett bra exempel på detta, där sponsringen av friidrott under 15 år konsekvent knutit samman medarbetare på verksamhetens olika kontor. Vid köp av hela bolag, eller löpande nyanställningar, har ATEAs sponsringsaktiviteter för medarbetare och kunder kunnat ge en gemensam kultur och ökat gemenskapen bland många konsulter.
Många nya vanor efter pandemin
I tider av nedstängda aktiviteter har ung som gammal behövt flytta sig till andra arenor än de vanliga. Allt fler har – av naturliga skäl - dragits till de digitala plattformarna. Detta har skapat nya vanemönster, och vi tror att många av dem kommer att bestå. Gamingen (personligt spelande på elektroniska spel) har t ex vuxit explosionsartat från redan höga nivåer under pandemin. Säkert inte minst p g a möjligheten att umgås utan att träffas fysiskt. De här digitala kulturformerna har också fått folk att må bättre under pandemin. Visste ni att den grupp som har upplevt störst välmående av att spela är kvinnor i åldern 65-79 år, enligt en svensk studie, vilket också stärks av internationella siffror. Det finns säkert flera skäl till det; interaktiviteten, stimulansen, och gemenskapen i online-spelandet.
I takt med det ökande spelandet globalt, ökar också antalet varumärken som ger sig in i området. Vi ser t ex klädkollektioner som släpps och säljs direkt i spel, konserter som ges exklusivt i spelen, eller gallerier och museer som ”flyttar in” i den digitala världen. Vi ser också alltfler internationella samarbeten kring både gaming och e-sport (elit- och tävlingsdelen) där företagen inte längre nödvändigtvis har en produktkoppling till spelvärlden. När nu dataspelsbranschen räknas som en av våra svenska basindustrier, tillika exportsuccé, måste väl tiden ändå vara mogen för fler svenska företag att få upp ögonen för detta breda intresseområde?
Vänder vi blicken mot mer traditionella rättighetsinnehavare (sponsorsäljare oavsett verksamhet) så ser vi att även där stundar nya tider. De aktörer som varit snabba med den digitala omställningen har haft mycket att vinna hos sina målgrupper. Digitala visningar på museer, streamingsändningar när matcher inte kunnat ha publik, livekonserter från artisters vardagsrum eller play-funktioner med repriserat material, visar att de digitala idéerna är här för att stanna. De mervärden som besökare, publik och medlemmar har vant sig vid, är svåra att avlägsna. Och varför skulle vi? Många har nått helt nya publikgrupper och ”användare” runt om i vårt avlånga land, rent av folk som tidigare aldrig kunnat besöka evenemangen. För ett museum eller en kulturscen med ett statligt uppdrag att t ex nå ut i hela landet, måste ju detta vara en stor vinst.
Likaså har sponsorerna vant sig vid digitala aktiviteter. Att hitta nya användningsområden för sina partnerskap har varit nödvändigt i sponsorrelationerna, och vi har sett många kreativa lösningar på detta; alltifrån träningsvideos från sponsrade lag till företagets alla hemmakontor, till digitala skolvisningar eller konserter som plötsligt kan nå ut till fler. Vissa saker lämpar sig helt enkelt bättre här, om inte annat som komplement. Efterfrågan på fortsatta digitala aktiviteter kommer vara stor, både hos besökarna/publiken och sponsorerna. Vi hörde nyligen en sponsor berätta om hur hela kontoret anpassat sitt arbetssätt efter nya digitala motprestationer från deras partners. I dagsläget varken vill eller kan de ställa tillbaka, utan det digitala behövs även framgent. Det perspektivet är viktigt att ha med när du ska presentera ditt erbjudande till potentiella företagspartners.
Självklart längtar vi också efter att ses i tid och rum. Vi hoppas på många nya sammanhang framöver, men menar samtidigt att det nu finns utrymme för nya insikter och diskussioner. Den här ofrivilliga pausen kan förhoppningsvis leda till ett sunt ifrågasättande av vad vi gör tillsammans med våra partners. Att backa bandet och fundera över VARFÖR vi gör allt vi gör. Hur kan vi, istället för att gå vidare i gamla hjulspår, hitta gemensam nytta i våra samarbeten? Att ta en ny diskussion kring vad vi behöver för respektive verksamhet, och inte minst – fördjupa oss i vad målgrupperna vill ha! Om du inte redan haft den dialogen med dina partners, så är tiden NU. Och just det perspektivet, nytta för samtliga parter, är ju det som vi i branschen (lite fånigt, kanske) brukar kalla win-win-win!
Mirelle Andreasson
Utan en uppdaterad karta är risken stor att hamna vilse
”Kan du vara snäll att berätta vilken väg jag ska ta härifrån”, sa Alice.
”Det beror ganska mycket på vart du vill komma”, svarade Chesire-katten leende.
”Det spelar inte så stor roll var jag hamnar….”
”Men då spelar det ju heller ingen roll vilken väg du tar!”
Denna lilla korta ordväxling ur sagan Alice i Underlandet är väldigt tänkvärd när det gäller arbetet med Brand Alliances – och övrig kommunikation också förstås. Utan tydliga målsättningar, och en väl utarbetad strategi, är risken ganska stor att man hamnar var som helst utom dit man egentligen önskar att komma. Efter pandemin är det många av oss som har fått chansen att göra en omstart. Många av de aktiviteter vi varit vana att genomföra frös plötsligt inne. De var omöjliga att utföra eftersom de baserades på det mänskliga mötet, publikaktiviteter eller butikskampanjer. Istället var vi tvungna att styra om aktiviteterna för att möta våra målgrupper via andra plattformar. Den digitala kreativiteten och utvecklingen tog ett jättesprång framåt och här finns mycket matnyttigt att fortsätta arbeta med.
Vi skrev ju i en tidigare trendspaning om ”distansfansen”; alltså de som inte nödvändigtvis besöker varje match, konsert eller utställning – av geografiska, tidsmässiga eller ekonomiska skäl. Ändå har de ett grundmurat intresse och engagemang för aktiviteten ifråga och är ytterst kommunicerbara, fast på lite längre håll. Det finns starka skäl att tro att dessa grupper faktiskt ökat i storlek under pandemin. Naturligtvis kvarstår de trogna kärnmålgrupperna – säsongskortsinnehavare, medlemmar, djupt engagerade musikfans, eller konstintresserade. Tänk dock på hur empatin växt oss människor emellan under pandemin. De som tidigare kanske bara varit lite flyktigt intresserade av humanitär- och samhällsaktiviteter har plötsligt fått ett djupare engagemang. Och de som inte alls tänkte på området innan, har fått sig en tankeställare och reflekterar oftare på hur omvärlden beter sig.
I undersökning på undersökning ser vi hur kravställningarna på företagen i samhället skruvas upp. Inte minst i de yngsta generationerna är det en självklarhet att företagens ansvar för ett rättvist och inkluderande närsamhälle är mycket stort. Och denna inställning smittar av sig. Det har efter pandemin blivit allt fler både äldre och yngre som sällat sig till starkare krav på hållbarhet och medmänsklighet i företagsvärlden.
Om morgondagens målgrupper ska veta om ni arbetar hållbart och humanitärt så måste ni berätta om det. Även detta har framkommit under pandemin – folk vill veta mer! De vill kunna välja produkter och leverantörer utifrån ett hållbarhetsperspektiv. Företag som inte ställt upp för andra under pandemin, eller tagit fel beslut nu under krigsförödelsen i Ukraina, väljs helt enkelt bort i framtiden. Konkurrenssituationen är så stark i de flesta branscher att det i fortsättningen blir ett måste att faktiskt ha ett ärligt och genomgripande förhållningssätt till dessa frågor.
Med detta sagt är det ju inte en självklarhet att alla företag ska in och sponsra eller samarbeta med organisationer som arbetar för världsfreden, minskad fattigdom, svält- och hungerkatastrofer, eller medicinsk forskning. Visst, det finns gott om plats för fler samarbeten inom alla dessa områden, men med inledningen ovan om ett strategiskt grepp, är det egentligen en kommunikativ twist vi vill lyfta för alla de företag som arbetar med Brand Alliances.
Vilken väg ska vi ta då?
Strax innan pandemin startade, blommade diskussionerna kring ett företags ”purpose” (ett ”högre syfte”) upp ordentligt. Det blev naturligt att ställa sig frågan varför företaget alls skulle finnas till. Vilken nytta gör man i samhället? Hur bistår man sina kunder/målgrupper/fans i vardagen? Inte bara konsumenter, utan både anställda och investerare har börjat ställa sig samma frågor. Detta syfte kan inte längre bara vara att gå med vinst för att säkra aktieägarnas utdelning, utan då riskerar man snabbt att väljas bort. Så ett råd är att alla organisationer nu snabbt som ögat ser över 1) om ni redan har, eller enkelt kan tydliggöra, ett ”purpose” för er verksamhet, och 2) hur, när och var ni levandegör och kommunicerar innebörden av detta till era olika målgrupper.
Vi såg redan innan pandemin exempel på många sponsorer som vävde in ett samhällsengagemang i sina satsningar. Lika stor sponsring till klubbens herr- och damlag. Sommaraktiviteter för utsatta barn och ungdomar. Lokala insatser för att möta nyanlända. Insamlingsaktioner för att stötta minskad mobbning eller ökad forskning. Exemplen var många på fina aktiviteter. De goda kommunikativa insatserna var färre. I värsta fall gjorde en del företag så kallad ”syftesdriven reklam”, dvs utan att ett fastslaget syfte genomsyrade hela företaget. Aktiviteter som hejades på av en kommunikationsbransch som såg möjligheten att skapa kampanjer med en ”liten tår i ögat”. Dessvärre är det oerhört lätt att gå bort sig här... I värsta fall kommunicerar man något som skadar företagets trovärdighet så fort någon börjar skrapa på ytan. I bästa fall blåser kampanjen över utan så stor notis.
Ta dig därför istället tid att strategiskt utvärdera din situation. Gå då inte fel på vad en strategi är och bör hjälpa dig med – tänk inte initialt på om du ska sponsra fotboll, segling, Rädda Barnen eller Stadsteatern. Nej, strategin måste istället starta i ditt företags värderingar, dess verksamhet, ett (förhoppningsvis) tydligt syfte, vilka målgrupper ni vill nå, samt vilka effekter ni vill att detta ska ge. Först därefter är det dags att välja områden där ni kan finna lämpliga samarbeten. Och när ni funnit era rätta partners, blir det även här ett strategiskt val vilken typ av aktiviteter och kommunikation ni ska skapa för att nå olika målgrupper på deras egna premisser.
Svårare än så är det faktiskt inte. Ändå satsas så mycket pengar på felriktade val av partners, slarviga avtal, oengagerade kommunikationslösningar, och storögd förvåning när någon ställer frågan ”Vad fick ni ut av detta…?”. Att jobba strategiskt är inte tråkigt. Lägger du bara lite kraft och ork på en strategisk plattform så kan den bära dig i många år framöver. Och då finns det gott om tid att leka med kreativiteten i smarta lösningar efteråt.
Känns det fortfarande osäkert hur du kan bli bättre strategiskt sett? Ta hjälp utifrån! Men börja i rätt ände. Man kan inte börja med att inreda och dekorera ett nybyggt hus. Först måste en rejäl grund, bärkraftiga väggar och ett hållbart tak finnas på plats. Därefter kommer finliret. Men detta blir också så mycket lättare att lyckas med om man fått en tydlig ram att verka inom.
Anders Lindén
PS
Vi slår gärna ett slag för konferensen SPOT:ON i Köpenhamn den 18-19 maj. Den har blivit ett nordiskt centrum för kunskap i vår bransch och där har du möjlighet att lära dig mer om Brand Alliances av olika slag. Mer info finns på deras hemsida: SPOT:ON - konferens
Lite inspiration när frihetens portar slås upp
Wohooo, äntligen vänder det! Förra veckan meddelade Regeringen och Folkhälsomyndigheten att i princip alla restriktioner kring pandemin nu tas bort. Det blir fritt fram att fylla fotbollsarenorna igen. Teatrarna får spela för fulla hus och musikturnéerna får börja rulla igen. Det är inte längre farligt att dansa på ett serveringsställe och vi får till och med börja jobba tillsammans igen. Kanske får vi en reaktion igen på dessa tvära förändringar, men det får framtiden utvisa. Att pandemin skapat efterverkningar i vår värld av brand alliances står dock helt klart. Vi tänkte därför att några av dessa kunde tjäna som inspiration åt er alla nu i kommande budgettider.
Det kanske tydligaste som pandemin fört med sig är en större känsla för empati och samhörighet hos oss alla och inte minst inom företagsvärlden. Ni som följer oss vet att vi länge pratat om att samhälls-engagemang, CSR och syftesdrivna företag bubblat och vuxit år för år. Chansen att vi nu kommer se rejäla förändringar på kort tid är stor. Många frågor ligger längre fram i medvetandet nu – mental ohälsa, jämställdhet, oroligheter i närsamhället etc. Det börjar till och med förekomma en akronym för dessa frågor, där vi allt oftare hör talas om DE&I-området (Diversity, Equality, Inclusion).
Ett företag som ligger långt framme här är Mattel, skaparna av de världskända Barbie-dockorna. Från att historiskt ha befäst en underordnad position för kvinnor, har man de senaste åren vänt upp och ned på begreppen och lyfter nu alla barns rätt att drömma och skapa sig en egen stark position i samhället. Vi ser Barbie-dockor som lyfter fram inspirerande idoler från idrotten som tennisens Naomi Osaka och 13-åriga skateboardåkaren Sky Brown. Andra serier lyfter värdefulla aktuella STEM-yrken (Science, Technology, Engineering, Maths) som t ex läkare, forskare, ambulansförare och lärare. Bland de nya idolerna finns här Dame Sarah Gilbert som varit en frontfigur i framtagandet av Covid-vaccinet! Utöver de dockor som ska bygga barns självförtroende har man även nyligen lanserat en första dockserie producerad av återvunnen havsplast. Detta som ett steg i att till 2030 enbart ha återvunnen plast som material till alla sina produkter.
De senaste åren har vi ju fått vänja oss vid begreppet influencers. Men vi ska inte glömma bort att en stor del av ”influerarna” trots allt består av ”traditionella” idoler inom sport, kultur, musik, media och annat. Dessa har ju länge haft likartade samarbeten, fast vi då kallat det sponsring. Vad som nu hänt på denna marknad är ett allt starkare ställningstagande kring samhällsfrågor, framför allt från en lite yngre generation. Den som kanske fått mest rampljus är engelske fotbollsspelaren Marcus Rashford, som under pandemin personligen lyckades få brittiska regeringen att fortsätta servera skolluncher. Detta då han påpekade att många barn, liksom han själv, inte hade råd med mat och att lunchen var deras enda riktiga dagliga mål. Under OS i Tokyo fick vi plötsligt insikt hur elitatleter drabbats av mental ohälsa. Naomi Osaka, Simone Biles och vår egen Jenny Rissveds tog plats i rampljuset – inte för sina framgångar under OS, utan för att de vågade berätta om baksidan av de idrottsliga framgångarna. Och inom musiken har vi t ex sett Lady Gaga sen länge engagera sig i HBTQIA-frågor och på senare tid har Billie Eilish, som ett av flera engagemang, satt fokus på klimatutvecklingen.
Vikten av att kunna vara den du är
När vi ändå pratar HBTQIA-området så har Pride-månader och Pride-evenemang passerat under sommaren. Många är de företag som glatt gjort om sin logotype i regnbågens färger. För det första är detta noterbart eftersom kortvarigt ändrade loggor i reklam- och designvärlden tidigare varit ett gigantiskt NO-NO. Men för det andra är det naturligtvis viktigt att påpeka att företagen, bara genom ett färgbyte, inte automatiskt har löst rättvise- och inkluderingsfrågor inom detta område. Det finns oerhört mycket att göra här, men är engagemanget genuint och långsiktigt är det förstås viktigt att markera sitt ställningstagande. Man får bara inte ta det för lättviktigt.
Inom samma område har vi även under den senaste tiden sett de första ”accepterade” trans- och icke-binära personerna göra entré inom idrotten. Ett stort och viktigt steg förstås där de tjänar som inspiratörer för många unga. Bland dem som märkts har varit den första transpersonen i proffsbasketligan WNBA Layshia Clarendon, den kanadensiska mittfältaren i fotboll Quinn som i Tokyo blev historisk som första icke-binära OS-medaljör, och Loui Sand som efter 105 matcher i damlandslaget i handboll nu i höst gör premiär i herrallsvenskan för moderklubben Kärra HF.
Aktiviteter i framkant
En tydlig trend inom idrottsområdet vi också ser mer av är satsningar på bättre förutsättningar för damidrott. Sommaren har gett oss svenskar stora framgångar och många nya favoriter. Landslagen i fotboll, handboll och volleyboll har charmat oss både med sina idrottsliga framgångar och sin öppenhet i vanliga och sociala media. Tove Alexandersson mosade all konkurrens i orienterings-VM, Sarah Sjöström gjorde en remarkabel comeback efter armbågsbrottet i vintras, och i Paralympics togs samtliga svenska medaljer utom en av tjejer. Det känns både roligt och viktigt att dessa superduktiga atleter belönas, men samtidigt känns det inte så bekvämt att använda begreppet ”jämställd idrott” om fenomenet. Hur ska vi då betrakta idrotter som skidor, friidrott, simning, orientering, innebandy, basket och andra där resurserna i de flesta fall redan fördelas lika mellan herr-och damlandslag? Nej, lösningen ligger nog snarare här på lokal- och ungdomsnivå. Här gäller det att stämma i bäcken och ge flickor rättvisa förutsättningar vad gäller träningstider, ledare och andra resurser. Men det kanske inte är storföretagen som kan göra något åt det. Utan alla tusentals lokala sponsorer som vi har ute i landet. Go for it på gräsrotsnivå helt enkelt!
Vi kan inte avsluta trendspaningen utan att nämna gaming och e-sport... Under pandemin har spelandet i världen, från redan höga nivåer, ökat än mer. Där vår påtvingade hemmatillvaro förstås bidragit. Lättnaden av restriktioner gör nu förhoppningsvis att den Major-tävling i CS:GO som planerats till Sverige i november kan bli av inför fullsatta läktare på Avicii Arena. Pga pandemin missade vi ett av världens största e-sportevenemang förra året – slutspelet i DOTA 2, The International – som skulle avgjorts på samma ställe 2020, men nu kanske både media och stockholmarna får chansen till en bättre inblick i denna värld. Vi ser även hur ”vanliga” varumärken gör allt fler samarbeten inom gaming och esport. Ett par aktuella exempel är samarbetet mellan Polo Ralph Lauren och G2 Esports eller sminkmärket MAC Cosmetics som i höst samarbetar med mässan TwitchCon.
Och skulle du fortfarande känna att gaming inte är någonting bra tycker jag du ska kasta en blick på samarbetet mellan Fortnite och TIME Magazine. Tidigare har vi sett DJ-spelningar och rapkonserter live i Fortnite. I höst finns möjligheten att uppleva Martin Luther King Jr:s berömda tal ”I have a dream” från 1963. Genom din Fortnite-avatar kan du ta plats vid Lincoln-monumentet tillsammans med andra gamers och få en viktig historielektion. Därifrån kan du ta dig till en digital utställning, vilken TIME Studios satt ihop för att belysa de orättvisor som den svarta befolkningen fått genomlida. Ytterligare ett exempel på det starka samhällsengagemang som tilltalar den så kallade Gen Z.
Hoppas du fått lite ny inspiration att skapa egna storverk när portarna nu slås upp den 29 september!
Anders Lindén
PS
Missa inte chansen att lära dig ännu mer om området. Vi har just spikat datum för höstens utbildningar – Grundkurs respektive Fördjupning, samt Kreativa avtal och Det goda företaget.
Du ser alla datum via denna länk: Tango – utbildningar
Välkommen Avicii Arena!
I onsdags lanserades ett av de mer framsynta sponsorskapen på den svenska marknaden. Ett namnbyte gjordes på den arena som i folkmun kallas Globen. Efter att sedan 2008 haft det officiella namnet Ericsson Globe, plockades denna skylt bokstavligt ner och istället uppstod Avicii Arena. Trots att inget företag nu får ha namnet ”på taket” finns ändå näringslivspartners med i projektet, vilka varit beredda att lägga upp betydande sponsorsummor för samarbetet. Så de som tycker det är larvigt att byta namn för att ”alla ändå kommer säga Globen” har ju helt missat storheten i detta samverkansprojekt – att förbättra det psykiska välmåendet hos barn och unga.
Namnsättning av arenor har sedan strax före millennieskiftet varit en stor och lönsam sponsringsmöjlighet för många arenaägare, föreningar, kommuner och arrangörer. Visst – vissa är geniala, för vem tänker längre på att Scaniarinken i Södertälje egentligen är sponsrad, eller det fyndiga (numera borttagna) Cloetta Center. Men när namnen tråcklas ihop som Falcon Alkoholfritt Arena, eller dubbelnamn som Prioritet-Serneke Arena skapas, kanske lite av glansen och statusen kring namnsponsring klingar av. Men jag kan förstå, och stå bakom, att en nybyggd arena kan utgöra ett intressant sponsorskap. Publiken kommer att komma tillbaka till våra arenor och evenemang (även om vi kanske tvivlar i nuläget) och orkar man aktivera sponsorskapet – och inte bara lita på exponeringen – så kan man få stor nytta av namnsponsringen.
Men att byta namn på en etablerad arena är svårt. Och att byta namn på ett landmärke och symbol för en hel stad – vilket faktiskt Globen fungerar som – är inte det lättaste att ge sig på. Personligen skulle jag tänka både en och två gånger innan jag försökte mig på att arbeta in ett nytt ”Tango Globe Arena” i huvudet på målgruppen. Men när nu arenaägarna Stockholm Live presenterat ett namnbyte så har man inte bara lyckats, utan helt förändrat förutsättningarna för framtidens arenasponsorskap.
Man har lyckats ta bort fokuset på själva exponeringen, fylla arenan med samhällsnyttiga aktiviteter, och funnit ett namn med både signalvärde och hyllandet av en global stjärna. Trots att de inte får namnsätta arenan har både Trygg-Hansa och Bauhaus tagit steget och blivit samarbetspartners till detta oerhört lovvärda projekt. Tillsammans med Tim Bergling Foundation ska Stockholm Live och Avicii Arena bygga opinion och kunskap kring ungdomars mentala hälsa. Ett samhällsproblem som redan varit stort, om än inte tillräckligt uppmärksammat. Men i efterdyningarna av coronapandemin har allt fler lyft problemet med att unga lider mer av den sociala distanseringen än många andra. Även det ultimata steget vågar man ta upp och adressera, nämligen det ökande antalet självmord bland unga, vilket man med utbildning både via arenan och i landets skolor vill minska. En intressant utveckling, för går vi bara 5-6 år tillbaka i tiden är nog det senare något som de flesta företag dragit sig för att förknippas med. Idag inser man istället vikten av att belysa problemet för att hitta en lösning.
En annan intressant iakttagelse är ju de två namnsponsorernas bakgrund. Trygg-Hansa har ju i sitt DNA som försäkringsbolag att förebyggande insatser är positiva. Man har i över 60 år samarbetet med Svenska Livräddningssällskapet och bekostar de livbojar vi ser längs landets stränder. En lång historia som samhällsbyggare alltså. Bauhaus däremot har – mycket konsekvent – ägnat det senaste decenniet åt idrottssponsring. Man har blivit en av de största idrottssponsorerna i landet, och har tematiserat sin satsning med ”Bauhaus bygger svensk idrott”. Men bara under det senaste halvåret har vi fått se dem engagera sig vid Giving Tuesday och under ett dygn tillsammans med bl a Skidförbundet och andra Bauhaussponsrade idrottare samla in 2 miljoner kronor till Barncancerfonden (1 insamlad miljon matchades med lika mycket av Bauhaus). Och för bara ett par veckor sedan släpptes filmen ”Kaptenens tal till Nationen”. En känslomässig video där fotbollslandslagets kapten Caroline Seger står på Stockholms Stadion och håller ett brandtal om vikten för ungdomar att fortsätta idrotta under och efter pandemin. Båda projekten bra förlängningar på att ”bygga svensk idrott”, men också en naturlig brygga in i det nya samarbetet med Avicii Arena.
Samtidigt utvecklar Procter & Gamble sin OS-sponsring
Det är fler företag som nu sätter fingret på de problem vi har runt oss i samhället. Vi har ända sedan OS i Beijing 2008 vant oss vid att få se emotionell och rörande kommunikation från Procter & Gamble som global OS-sponsor. Det långsiktiga temat för dem har varit ”Thank you Mom!” där man lyft fram vilka som stått bakom OS-atleterna ända från barnsben. Detta har fungerat som ett starkt koncept att utveckla och komplettera på lokal basis. I Norden har det ju inte fungerat hundraprocentigt att peka på att enbart mamma sköter ”markservicen”, och kanske är det denna insikt worldwide som nu fått P&G att knyta an även OS-satsningen till deras bredare företagstema ”Lead with love”. Fortfarande figurerar mammor i flera sammanhang, men man har också fortsatt den inslagna vägen med att arbeta mer syftesdrivet i hela koncernen. I samklang med att alla enskilda P&G-varumärken måste driva någon samhällsfråga, lånar man ett antal OS-atleter och låter dem bli ansiktet för flera viktiga samhällsfrågor under själva P&G-varumärket.
Bara för någon vecka sedan lanserades en knippe filmer runt OS-sponsorskapet. Vi får i dem bland annat se den tyska boxaren Zeina Nassar och höra hennes kamp om att som troende muslim få tillåtelse att tävla med täckt huvud. Den trefaldige världsmästaren i simhopp Tom Daley, som är öppet homosexuell, får berätta om HBTQ-frågor. Allyson Felix, sexfaldig OS-guldmedaljör som sprinter, ger oss en inblick i problem kring etnicitet när hon berättar om de högre riskerna för henne och andra färgade kvinnor att dö i barnsäng jämfört med t ex den vita befolkningen. Och paralympiern Scout Bassett får illustrera situationen både med att vara adopterad och amputerad. Har ni inte sett filmerna än så ta er lite tid att titta igenom dem. De väcker förstås många tankar rent personligt. Men de väcker också professionella tankar om vilka ställningstaganden företag är beredda att göra idag. Ju mer globala jättar som P&G lyfter fram dessa frågor i ljuset – ju större är chansen att vi alla börjar agera för att lösa de problem som omgärdar vår vardag.
Så – att ducka för känsliga frågor är inte längre det första valet för dagens företag. Istället ställer sig många av dem i främsta ledet för att med sin kunskap, finansiella ställning och opinionsbildande position dra sitt strå till stacken. Kanske inte alltid för att lösa själva problemen – det klarar ingen på egen hand. Men för att sätta fokus på, samt fungera som en kugge i hjulet för, frågor som vi ibland varit benägna att sopa under mattan både som privatpersoner men framför allt som företag. Det första kanske av lättja eller okunskap. Det senare absolut av rädsla för hur företagsimagen ska påverkas. Men en sak är säker för företagen – tar du inte ställning och aktiverar dig i samhällsfrågor idag så är ditt varumärke snart ett minne blott!
Förresten – har du tid så läs gärna den näst första trendspaning vi på Tango skrev: ”Välkommen till Ericsson Globe Arena”. Publicerad redan i juni 2001 – hela sju år innan det samarbetet blev verklighet… 😊
Anders Lindén
Ett helvetesår är till ända – vad väntar nu?
I veckan var det precis ett år sedan WHO förklarade COVID-19 som en pandemi, dvs en sjukdom spridd över HELA världen. Alla har vi upplevelser och erfarenheter från det gångna året. Från de allra mest tragiska händelser med vänner och släktingar som lämnat oss, ner till småsint irritation över att inte få gå ut och festa på krogen som förr. Självklart drabbade pandemin också sponsringsvärlden. Inte minst genom det faktum att det inte längre blev tillåtet att arrangera evenemang med större folksamlingar. På detta har vi fortfarande inte sett någon lösning, men finns där något annat ljus i tunneln?
Jag har ju numera några års erfarenhet i branschen. Faktum är att jag började arbeta med sponsring för ganska prick 30 år sen, och då mitt i en lågkonjunktur. En riktigt ordentligt j….a lågkonjunktur… Åren kring 1990-91 gick botten totalt ur den svenska ekonomin och det drabbade förstås även sponsringsmarknaden (begreppet ”event” var inte riktigt uppfunnet ännu). På bara något år i princip halverades sponsringens storlek, vilket lämnade marknaden med många stora och djupa hål. Flera idrottsförbund, stora evenemang och andra aktörer var tvungna att tvärt ändra riktning och planer och det skulle komma att ta lång tid under 90-talet innan marknaden riktigt återhämtat sig.
Å andra sidan var det något sunt som hände. 1980-talets sponsring utgjorde verkligen de första stapplande åren i sponsringens historia. Aktiviteterna innebar oftast bara köp av reklamplatser och representation/hospitality. Många var de champagneglas som fylldes och tömdes under de här ”yuppieåren”. Idrottsförbund som Friidrott och Skidor skrev jätteavtal i storleken 15-16 miljoner SEK/år (i dåtidens pengavärde dessutom…) med huvudpartners som Kodak respektive Televerket. Och kulturen lider fortfarande av det avtal på 45 MSEK (över 5 år) som Procordia (f d Statsföretag AB) skrev med Kgl. Operan. Den tolkning Regeringsrätten slutligen år 2000 gjorde kring avdragsrätten av just detta sponsringsavtal, förmörkar fortfarande Skatteverkets syn på sponsring vs. gåva och hindrar i mångt och mycket kultursponsringen att riktigt blomma ut. Detta synsätt är alltså byggt på ett avtal skrivet 1989 – för 32 år sedan…. Mycket kan faktiskt sägas ha hänt på marknaden sedan dess!
Riktigt så mycket som en halvering av sponsringen kommer vi nog inte att se efter Coronatiden, men kanske en fjärde-/femtedel av omsättningen är i fara. För eventbranschen uppkom dock ett enormt slukhål under 2020 som helt sänkte omsättningen detta år. Kanske kan eventmarknaden ändå återhämta sig relativt snabbt genom att snabbt ha tagit ett grepp om kunskapen kring digitala events som ett komplement i verktygslådan. Den del som försvinner från sponsringsmarknaden just nu kanske inte heller helt är av ondo. Ganska troligt är att det är de företag vilka inte förstått sponsringens egentliga värde, som drar tillbaka sina satsningar. De som varit där för snabba säljresultat, för att få biljetter till stora sportevenemang, som inte förstått att koppla sponsringen till bredare kommunikation, eller helt enkelt bara lockats av coola sport-, musik- eller Youtube-kändisar att frottera sig med. De som egentligen varit sponsorer ”på låtsas”.
Kvar finns de kloka investerarna. De som begripit att sponsring är en ytterst kostnadseffektiv plattform för kommunikation. De som fördelar kostnadsmassan på flera enheter i företaget och de som förmår att skapa kraftfull och relevant kommunikation med intresserade och engagerade målgrupper. För här har vi ju hela nyckeln till att lyckas. Du MÅSTE förstå vad din målgrupp brinner för och intresserar sig i. Genom att samarbeta och associeras med aktiviteter och organisationer som ligger målgruppen nära hjärtat, så har även du en öppning att inleda en dialog med dem. Observera nu hur jag skrev…”inleda en dialog med…”. Inte ”kommunicera med”, eller ”rikta sig till”, eller ”nå”, eller…. Framtidens sponsring kommer i än högre grad att utgöras av frekventa kortare kontakter och dubbelriktad konversation mellan målgrupperna, sponsorerna och rättigheterna. Insikten att sätta målgruppen främst i fokus har aldrig varit större. Genom att lösa problem, förbättra upplevelser, skapa unika möjligheter etc kommer målgruppen – dvs besökarna/medlemmarna/ utövarna/fansen – i första hand i alla lyckade samarbeten. Utan den grundstommen är en sponsor dömd att misslyckas i framtiden.
Det är dags att bry sig om distansfansen
En närliggande, men ändå lite annan sak, är det fokus som historiskt lagts på att tilltala besökarna just då de närvarar på ett evenemang. Matchpubliken, Vasaloppsåkarna, museibesökarna, festivalpubliken etc. Under pandemin bröts plötsligt denna direktkontakt vilket gjorde att både företag och rättigheter var tvungna att kommunicera med sin publik på avstånd. Att bry sig om vad vi kan kalla ”distansfansen” – de som inte alltid går på match eller festival, men fortfarande brinner för ett favoritlag eller en artist.
Plötsligt var den digitala bron den enda väg som stod till buds för att nå ut med kommunikation kring sin sponsring. Och tänk vilka fantastiska framsteg som gjorts härinom på bara 12 månader! Kreativiteten kring digitala konserter, meet-and-greets på Zoom med idrottare och artister, poddar och liverapportering på hemsidor, och nyutvecklade aktiviteter på flertalet sociala plattformar har flödat. Utmaningar, tävlingar, hemma-hos-visningar, akustiska uppträdanden, insamlingsaktioner, möjlighet att spela videospel med idoler, guidade konstturer, digitala teaterföreställningar – you name it. Allt detta utbud har hypersnabbt breddats inom ett år. Den utvecklingen hade vi aldrig sett utan pandemin!
Framöver kommer det därför att bli avsevärt mycket lättare att ha en dialog med målgruppen 365/24/7 vilket verkligen är av godo. Den dyrbara tid de tillbringar på ett evenemang vill de ju ägna åt matchen, konserten, visningen etc – inte spilla tid på att lyssna på reklam och företagssnack. Så mycket bättre att som sponsor istället ta chansen att bygga den relationen vid andra tidpunkter!
Vad väntar mer i framtiden?
För att använda ett uttryck som hördes i helt andra sammanhang hösten 2020 – det finns en stor möjlighet för att vi ska kunna ”Build back better” just nu. Låt oss äntligen släppa oket av gammaldags sponsring och slutligen ta steget över till förståelsen att målgruppen är A och O för att lyckas! Kan vi attrahera målgruppens intresse och engagemang via för dem relevanta samarbeten, så finns möjligheten att nå stora effekter för företagen. Men bara då. Och vägen dit är fortfarande lång. För först efter att man väckt målgruppens intresse och vunnit deras förtroende har man chansen att börja tala om sitt företags erbjudanden. Med de första sakerna på plats finns i alla fall chansen att de lyssnar. Och eftersom man då redan skapat en plats i deras hjärtan, så skapas ett försprång till konkurrenterna som inte identifierat målgruppens inneboende värderingar.
Så framtiden är ljus mina vänner. Låt oss därför ta ett gemensamt krafttag för att få sponsring, samhällsengagemang och andra former av varumärkesallianser att fortsätta vara den starka plattform de under de senaste decennierna utvecklats till. Att låta dem utgöra den starka katalysator för annan kommunikation som de otvivelaktigt är. Då får rättighetsinnehavarna tillgång till medel som säkrar och utvecklar deras dagliga verksamhet. Och strategiskt sponsrande företag vinner rättvisa fördelar inom varumärkesbyggande, försäljning, employer branding, hållbarhetsarbete eller vad deras syften än må vara.
Anders Lindén
Jaha, vad händer nu då...?
Hur många gånger har vi inte hört om en fjärils vingslag som sätter saker i rullning runt hela vår värld? Vintern 2020 var det istället några fladdermusvingar som orsakade de enorma förändringar vi alla har fått kännas vid. I Sverige nu i närmare ett halvårs tid, och det verkar som att vardagen som vi upplevde den förut fortfarande ligger en god bit in i framtiden. Mycket har sagts om evenemangs-, kultur- och besökarbranscherna och vilka tragiska effekter vi sett här. Men kanske har inte lika mycket dryftats vad gäller sponsringsmarknaden. Så det är väl sponsringens tur nu då.
Den första iakttagelsen man gör gäller omsättningen inom de olika områdena. För eventbranschen blev det ju närmast ett tvärstopp under mars månad; ett stopp som till stora delar består eller där möjligen lite digitala aktiviteter kommit igång under hösten. Att omsättningssiffrorna för event kommer att göra en störtdykning är det ju ingen tvekan om. Att nedgången blir lika omfattande för sponsringen är inte alls lika säkert. Detta beror förstås på att många sponsoravtal är fleråriga och där ersättningen från sponsorerna fortfarande löper under 2020 – även om en hel del rättigheter har tvingats ändra och förnya sina motprestationer. Visst, en viss nedgång kommer det att bli. Det har säkert inte varit lika lätt att sälja in nya säsongsavtal till inomhusidrotterna som snart börjar. Motionsloppen har ställts in och ersättningar där har säkert diskuterats. Och kultur-/musikområdet har förstås fått nära nog noll i intäkter under året. Men ändå, många avtal består under både 2020 och 2021, så tappet bör därför inte bli lika stort som på eventsidan.
Hur hanterar vi framtiden?
Det kan förstås finnas farhågor om att företagen inte längre är lika intresserade av sponsring när de slåss för att överleva då intäktsflödet drastiskt minskat. Men man ska samtidigt notera att branscherna skiljer sig åt. Det är klart att SAS inte står först i kön att sponsra – men byggvaruhusen har samtidigt noterat 30-procentiga ökningar under året, så kanske får vi se Bauhaus bygga ut sin digra sponsringsportfölj ännu mer inom kort. Även många e-handlare eller digitala nöjesskapare har haft gyllene tider. Liksom blomsterhandlare, dagligvaruhandeln, flera livsmedelsvarumärken, elektronikhandeln, samt trädgård och heminredning. Och kom ihåg – företag kommer även imorgon att behöva kommunicera i nära dialog med sina målgrupper; just det som sponsring är så bra på att leverera! Så du som vill sälja sponsring nu i stundande budgettider – ta en ordentlig funderare på vilka du just nu kan och bör kontakta. Hos vissa kommer du att möta en stängd dörr. Men lika gärna kan du finna helt nya kontakter du inte ens funderat på tidigare.
En annan effekt av halvåret som gått är att vi generellt sett brytt oss mycket mer om varandra och omvärlden. Många företag gjorde snabba insatser inom humanitärområdet, vilket med all sannolikhet kommer att bestå. Förväntningar på att företag ska ta sitt ansvar som sociala aktörer fanns redan innan. Det har diskuterat om företagens samhällsansvar i många år och den senaste tiden har ”syftesdrivna företag” varit något av det hetaste på marknaden. Nu är det inte längre bara den unga generationen konsumenter som ställer allt starkare krav på att företag, vid sidan om stat och kommun, ska vara delaktiga i att lösa samhällsproblem. Coronatiden har istället gett gemene man en annan syn på företagens verksamhet och ansvar. Kraven kommer att bli fler och allt starkare och du kommer som företag inte att komma undan denna granskning, så nu är det upp till bevis om du vill överleva som företagare. Därför finns det all anledning att också tro på två parallella utvecklingsspår inom sponsring och företagens samhällsengagemang.
Det ena spåret innebär att de traditionella hjälp-, samhälls- och humanitärorganisationerna troligen kommer att ha lättare att knyta till sig större partnerskap från näringslivet. Vi själva har en längre tid slagits av många företags nonchalans i viljan av att ordentligt ersätta dessa organisationer för att man får använda deras namn och logotyper kommersiellt. Det har ibland handlat om ett par hundra tusen kronor för att erhålla rättigheterna till en ytterst välkänd logga att använda i butikskampanjer. Nära nog ett skämt, men något vi tror kommer ändras i och med att transparensen som krävs från konsumenten idag är betydligt starkare än bara för ett par år sedan. Även under Corona-pandemin har vi sett tecken på företagens vilja att snabbt bidra. Flera samhällsnyttiga organisationer har rapporterat om nya partnerskap – och verkligen inte bara på bidragsnivå, utan med aktörer som tagit ett aktivt ansvar. Något liknande kan ju inte sägas ha skett inom till exempel idrotten eller musiken…
Det andra spåret är att alla övriga aktörer inom sponsringsområdet – idrotten, kulturen, festivaler, e-sporten, influencers, skolor, you name it… – måste etablera en egen ”samhällsposition”. Samtidigt som kraven på företagens engagemang inom samhället ökar, stärks motsvarande krav även på andra organisationer. Det kommer inte längre att räcka att bara ha ett bra fotbollslag, en nyskriven teaterpjäs, en cool image som musikartist, eller hundra tusen följare på Instagram. Du måste också engagera dig! Du måste ta ett ansvar för någonting mer förutom din vardagsverksamhet. Detta behöver inte vara så konstigt. Fotbollslaget kan jobba aktivt med integration. Teaterpjäsen kan handla om jämställdhet och spelas för skolungdomar. Musikartisten kan driva insamlingsaktioner till förmån för en hjärtefråga. Och influencern kan använda sin plattform för att skapa opinion kring viktigare saker än eyeliner och nagellack. Poängen är att även rättighetsinnehavarna måste bli mer syftesdrivna än vad de någonsin varit. Åtminstone om de ska förtjäna sina fans/besökares/följares engagemang i fortsättningen. Och i slutänden därmed vara en attraktion för framtidens sponsorer.
Ett skinande ljus i mörkret
Det är som sagt kanske inte det lättaste att i nuläget se framtiden i vitögat och sälja in nya sponsorskap för de närmaste tre åren. Men börja först gräva där ni står. Ta en diskussion med nuvarande sponsorer. Hur hanterar ni året som gått? Hur ser de på ert framtida samarbete? Kan de eventuellt redan nu förlänga sina avtal för att ni ska ha en säkrare verksamhet framöver? Kan ni tillsammans skapa nya dimensioner av samarbetet?
Några som nyligen visade framtidstro är Procter & Gamble, vilka just annonserat en förlängning av sitt sponsorskap av de olympiska spelen till och med 2028. Och inte nog med det – man har utökat sponsringen till att för första gången även omfatta Paralympics! Detta i en tid när vi just skjutit upp sommar-OS 2020 till 2021, och inte vet hur det blir med vinter-OS 2022. Men genom sin tro på OS som företeelse, och kanske framför allt – på atleterna som inspirationskällor och själva plattformen för vad OS egentligen innebär – har man ännu en gång lyckats ompositionera sin OS-sponsring.
Vi är säkert många som kommer ihåg deras plattform ”Thank you Mom!” som användes ett flertal år. Nu lanserar man plattformen ”Lead with love” och låter OS flyta in i det redan starka CSR-arbete som företaget genomgår just nu. Varumärkeschefen Marc Pritchard driver hela detta arbete enligt tesen “If you're just a force for good, but no growth, that’s philanthropy, which is great but it's just not a business model that's going to work. If you're just a force for growth and you're not worried about being good, then, unfortunately, consumers are going to see that as the kind of company that’s not consistent with their beliefs. So that's why we have to do both.”
Och just detta är den nya OS-filmen – titta här – som nyss presenterats ett gott bevis på. Vi kan alla göra något mer i vår vardag! Vad kommer du själv att vilja göra?
Anders Lindén
