Maila då ditt namn, företag och din mailadress
till Anders Lindén.

Det lackar mot jul…

…och som brukligt är nuförtiden blir de inkommande digitala julkorten fler och fler från näringslivet. Antalet företag som stolta meddelar att de i år inte skickar ut några julkort, utan istället skänker alla julkorts-/julklappspengar till en humanitärorganisation, är nästan lika många som Vintergatans stjärnor. Men att göra rätt kan ändå bli så fel, speciellt om man dessutom köpt ett antal dyra helsidor i dags-/affärspress för att berätta om sitt engagemang. Den krassa sanningen är att det är stor skillnad på CSR (Corporate Social Responsibility) och att försöka köpa sig lite julefrid i sinnet.

CSR- och Hållbarhetsbegreppen tar allt större plats inom det svenska näringslivet. Ett stort antal intervjuer, årsredovisningar, konferenser etc i ämnet förekommer varje år. Det beräknas också inom sponsringsvärlden att de humanitära projekten de senaste åren passerat kultursponsringen i storlek.

Men att verkligen arbeta med hållbarhetsfrågor är så mycket mer än både humanitärsponsring och julgåvor. Det förutsätter primärt att det finns ett genuint engagemang hos företaget för att förbättra sin egen vardagliga verksamhet – och därmed på lång sikt även samhället i stort. Och det förutsätter att detta engagemang sträcker sig från företagets högsta topp ända ned på minsta produktionsenhet. Det måste dessutom finnas en bred förståelse till varför företaget gör detta och det måste finnas ett långsiktigt ekonomiskt och moraliskt ”åtagande” att företaget faktiskt fortsätter med sitt utvecklingsarbete även i svårare tider.

Alltför kortsiktiga projekt oroar oss.

Vad vi är lite oroade för är att de företag som den senaste tiden engagerat sig i humanitärprojekt bara gör det i ett kortsiktigt perspektiv. Det är lite på modet att stå upp för en humanitärorganisation – men kan man stå upp för detta engagemang även i bistrare tider?

De flesta moderna företag redovisar idag i speciella årsredovisningar sitt arbete med Hållbarhet – dock i långt större utsträckning internationellt än här hemma i Sverige. Vi vet inte varför det är så, men andelen svenska företag som ännu inte ansett att det är mödan värt med denna upplysning till omvärlden är stor. Risken är att detta är en felaktig inställning.

Idag är det allt fler som lägger stor vikt i hur företag och näringslivet i stort engagerar sig i samhället. Konsumenter, samarbetspartners, nuvarande och potentiella arbetstagare, opinionsbildare, finansmarknad m fl synar idag näringslivets inställning till samhället noggrant innan de inleder en närmare relation med företaget.

Så snälla svenska företagare – låt inte era humanitärprojekt och ert hållbarhetsarbete bestå av ännu en ”TV-gala” som flimrar förbi i vår vardag. Med VD:ar och företagsledare som solar sig i 15 sekunders TV-ljus, viftar med jättecheckar och donerar pengar till behövande parter. Pengar som utan tvivel behövs i organisationernas verksamhet – men som kanske kunnat få en mycket djupare betydelse och gett långt större effekt med ett mer långsiktigt tänk hos donatorerna.

Det hjälper inte mycket för ett företag att försöka delta i den här typen av insamlingsaktioner (s k fundraising) i skenet av nutida filantroper som Warren Buffet, Bill Gates och bröderna af Jochnick. Ansatsen är alltför ofta kortsiktig – i och för sig lovvärd – men det behövs ett större åtagande från hela företaget för att ge riktig trovärdighet åt detta.

Skaffa bättre ränta på insatt förtroendekapital

Men missförstå nu inte budskapet här. Kampanjer av detta slag är extremt viktiga för att via media visa på de initiativ som många gör och den tid och kreativitet som finns i världen. Idéerna och engagemanget i stunden är ofta stort och ärligt. Vår oro är bara att glöden hos givande företag slocknar om 3 månader…. Det räcker helt enkelt inte med en enskild avbetalning för att blir ett hållbart företag i sina intressenters ögon. Det krävs istället ett betydligt djupare engagemang och en bredare kunskap hos de anställda om vad och varför deras företag tagit detta steg. Hållbarhetsarbete är ett aktivt ansvartagande; ”humanitär sponsring” är (alldeles för ofta) bara ett passivt stöd genom donationer.

I tider som dessa – med en pågående recession i ekonomin – passar det bra med jämförelsen att arbetet med CSR/Hållbarhet handlar om ett långsiktigt månadssparande på ”FörtroendeBanken”. Kan företagen agera hållbart och bevisa sitt engagemang inom CSR-området, kan detta sägas ge dem en bättre och bättre inlåningsränta och kapitalet hos FörtroendeBanken växer därmed exponentiellt. Om det skulle börja blåsa snålt runt dem av ett eller annat skäl görs uttag av kapitalet på FörtroendeBanken vilket då inte behöver belasta varumärkesinnehållet – förutsatt att det finns tillräckligt förtroendekapital tillgängligt. Men detta tankesätt kräver en långsiktig och uthållig strategi. Kortare kampanjer med enstaka inbetalningar ger inte alls samma avkastning – varken på FörtroendeBanken eller för varumärket.

För att nå framgångar genom att ”göra gott” måste företagen helt enkelt se mer holistiskt på sina insatser, vara ”authentic”, samt konsekventa över tid. Att skänka bort julkortspengarna räcker inte. Att samla returpapper räcker inte. Att ha ett diplom i receptionen som ”Sponsor till Naturskyddsföreningen” räcker inte. För att bygga upp kapitalet på FörtroendeBanken måste företagen se på sitt samhällsansvar som en affärsstrategi. En aktivitet som sköts med samma inställning, professionalism, budgetar och planering som alla andra delar av den dagliga affärsverksamheten. Till syvende och sist handlar det om vanlig kapitalism – men med fördelen av ett gott samvete.

Emil Didrikson & Anders Lindén

December 2008

PS Frågan är om dessa företeelser fortfarande ska kallas för CSR? Allt fler företag stryker ”S-et” och talar istället om CR (Corporate Responsibility). Eller om CSI – Corporate Social Investments. Nåja, paketeringen här är ju som sagt inte huvudsaken här utan innehållet och prestandan blir istället avgörande för trovärdigheten och resultaten…. DS