Maila då ditt namn, företag och din mailadress
till Anders Lindén.

Facebook. Twitter. Youtube. FanFedr. Tumblr. Google+. Macroblogs. Microblogs. Listan på digitala platser där man kan mötas och utbyta erfarenheter och upplevelser kan göras ännu längre och troligen så växer den i samma takt som jag skriver denna krönika. Vi är alla mer eller mindre engagerade i sociala medier och den digitala sociala framtiden ser verkligen ljus ut. Men för vilka är den ljusast och finns det några farhågor?

Twitter bröt nyligen igenom hundramiljoners-vallen (100.000.000) av aktiva användare. Facebook skulle idag vara världens sjätte största nation, om det var en sådan. Apple sålde första veckan fyra stycken iPhone 3GS i sekunden. I Sverige är antalet ägare av smartphones snart över tre miljoner. Vi konsumerar innehåll via mobilen som aldrig förr, samtidigt som företag gör det lättare för oss att digitalt dela med oss av det vi upplever. Word-of-mouth har ersatts av Word-of- text/picture. Sedan gammalt, långt innan ”digitaliseringen”, hade människan ett behov av att skapa sin egen identitet och löste/löser detta genom symbolism och betydelser som man bl.a. kan finna i de varumärken man köper, events man besöker eller aktiviteter som man tar till sitt hjärta. Och det är här som det nu vankas möjligheter, men också små mörka moln.

Möjligheter med sociala media

Sport är nog idag den sponsorrättighet som har högst potential för sociala media. Det är liksom inneboende i sport att man vill dela med sig och uppleva/konsumera sport tillsammans med andra. Ett tydligt bevis för detta påstående tycker jag löpartrenden/uthållighetstrenden är. När det blev möjligt att på ett enkelt sätt dela, jämföra och uppleva löpning/uthållighet med andra via digitala media, då tog det riktig fart i elljusspåren.

Sporträttigheter har således enligt mig ett gyllene tillfälle att kapitalisera på sociala media. Genom sociala media kan man på ett enkelt sätt skapa och bibehålla en långsiktig relation med fansen och/eller publiken och/eller deltagarna. Man har så att säga möjligheten att ”bygga” en motorväg till målgruppen och i realtid prata med dem! Några som fattade detta tidigt var VISA, vilka har ett samarbete med NFL. Inför Super Bowl XLV (finalen i ligan) inledde VISA ett samarbete med Twitter och skapade en landningssida där alla tweets som rörde finalen landade. Även sådant som kom från coacher, spelare, journalister och andra. Det gjorde det lätt för fans att följa vad som skedde. I realtid. Och det framgick tydligt att det var VISA som gjorde detta möjligt för dem.

Sporträttigheter, men även andra typer av rättigheter, kan även kapitalisera på det faktum att människan har ett behov av att berätta. ”Social currency/badges” eller ”badge of honor” är något som är på frammarsch bland sponsorrättigheter i USA. Det handlar helt enkelt om att göra det enkelt för en eventbesökare/-deltagare att få ”något extra” som går att sprida i den digitala världen. Ett väldigt bra exempel på detta är General Motors som i sitt samarbete med NCAA-basketen (National College Athletic Association) inför slutspelet lanserade en kamera som filmar runt hela arenan. Upplösningen på bildmaterialet är så bra att man efteråt kan gå in, på en web-sida som GM skapat, hitta sig själv i publiken och enkelt dela detta med andra (som inte var där). Naturligtvis är den riktigt stora vinnaren det passionerade fan:et eller den passionerade deltagaren. Detta så länge som insatserna från företagen höjer upplevelsen för dem!

Små mörka moln på sociala medias blåa himmel

Jag konstaterade ovan att sociala media har öppnat möjligheter till en direkt kontakt med fans som tidigare inte var möjligt. För oss som konsulter är detta en fantastisk möjlighet. Kunskapen om målgruppen är idag den enskilt viktigaste parametern för en sponsorrättighet när vi tittar på den, även om exponering, VIP-möjligheter, själva rättighetens status etc fortfarande också spelar in vid en utvärdering. Men till detta kan vi nu även addera värdet av möjligheten till digital kommunikation med målgruppen. Jag pratar således inte om namnlistor i ett register till vilka jag som sponsor kan skicka erbjudanden via e-mail eller DM. Jag pratar om en community, ett digitalt ”ställe” där fans och andra intresserade möts och diskuterar och där jag som sponsor får möjlighet att delta. Om utvecklingen av ”digitala sociala media”. I realtid. 24/7/365…

För sponsorer är detta Good news. För rättighetsinnehavare troligen likaså, men jag vill ändå höja ett litet varningens finger. För vad händer när sponsorn tackar för sig? Kanske redan efter första året? Rättighetsinnehavaren och sponsorn, eller troligare endast sponsorn, har kanske under avtalsåret mycket framgångsrikt etablerat sig som en ”vän” i digitala sociala media. När sponsorskapet sedan upphör innebär ju inte detta per automatik att även relationen med fansen upphör. Sponsorn kan såklart fortsätta med detta även efter att sponsorskapet sägs upp. Även om det blir svårare utan de rättigheter som följer med sponsorskapet, men alls inte omöjligt.

Kan man som rättighetsinnehavare skydda sig mot detta? Troligen inte, särskilt med beaktande av att erbjuda tillgång till en väldigt väl definierad målgrupp är en nyckeltillgång i ett sponsorskap. Lägg därtill att man som rättighetsinnehavare vill att sponsorn ska aktivera sig såväl före, under, som efter ett evenemang för att ge en bättre upplevelse till målgruppen och därmed en bättre rättighet totalt sett, så förstår man problematiken…. Det här är ju inget nytt som uppkommit genom digitala sociala media, men det har blivit oerhört mycket enklare att utnyttja möjligheten. Så tänk på den när ni förhandlar – på båda sidor om bordet!

Emil Didrikson

Tango Sponsring