Maila då ditt namn, företag och din mailadress
till Anders Lindén.

Förra veckan gick en trilogi av offentliga utredningar i mål. Då presenterades en utredning om breddad finansiering av kulturen – både från näringslivet och från privatpersoner. Syftet är att öka inflödet av kapital och resurser till kulturområdet genom att uppmuntra incitament via skattereduktioner, samt via ett matchningssystem från staten av investerade belopp. Kommer utredningens förslag att nå någon framgång då? Tja, både ja och nej kan man tänka. Vissa ljuspunkter finns, men andra saker är vi oroade över att det blir en liten tummetott utav.

Utredningen nu är den tredje utredningen som Kultur-, Finans- och Socialdepartementet gemensamt initierat. Den första under 2024 tog fram förslag på större avdragsrätt för gåvor till samhällsnyttiga ändamål. Tidigare var ju utrymmet för detta ytterst begränsat för företag och gällde bara några hundralappar för julklappar till personal etc. Utkomsten av den utredningen blev en ny lag från 1 januari 2026, där juridiska personer ges skattereduktion för gåvor upp till 800,000 SEK per taxeringsår (för oss privatpersoner gäller ju 12,000 SEK). Dock begränsade man gåvomottagarna till vetenskaplig forskning och social hjälpverksamhet, vilket gjorde att t ex kulturen hamnade utanför.

Den nu lanserade utredningen (SOU 2026:31) knoppades därför av för att se hur även kulturen skulle kunna integreras. Man insåg dessutom att sponsringsområdet hamnat utanför, varför en utredning sjösattes även för detta. Där presenterade utredarna ett förslag i januari 2026, vilket ska tydliggöra sponsring som en avdragsgill kostnad genom mer fokus på associationsvärden, varumärkesfrågor, samt företagens egen bedömning om affärsmässighet. Denna har just legat ute på remiss och ska nu förberedas till ett lagförslag som kan bli en lag till nyåret 26/27.

Vad föreslår utredaren nu för kulturens del?

Huvuddragen i den nya utredningen kan sammanfattas i dessa tre punkter:

• Positivt är att det föreslogs att man, med en skattereduktion, ska få ge gåvor till kulturområdet på 1,0 MSEK/år – detta dessutom gällande för både fysiska och juridiska personer (en hygglig höjning alltså från beloppen ovan). Man föreslog också att även företag ska ges 25% skattereduktion likt det privatpersoner får (i lagen från 1/1 2026 är nivån 20,6%, vilket är lika med bolagsskatten).
• Som grundtanke vill man initiera ett nytt tydligt strategidokument för kulturen, där den tillträdande regeringen direkt ska upprätta ett sådant för den nya mandatperioden. Detta ska tydligt redovisa ramarna för samverkan kring de privata investeringarna.
• Inom denna del föreslår man ett matchningssystem från staten på investerade medel – från företag eller privatpersoner. Förslaget gavs att en summa på 1 miljard SEK ska öronmärkas varje mandatperiod att delas ut under de fyra närmaste åren. Fördelningen ska ske till A) nationellt större och viktiga projekt, B) lokala projekt med privat finansiering om 1-10 MSEK, samt C) gräsrotsinitiativ via mikrofinansiering och crowdfunding.

Samtidigt tycker vi en del tveksamheter och frågetecken uppstår med förslaget:

• Vi tolkar det som att man ska få ge totalt 1,0 MSEK per skatteindivid och år. Detta då gällande både de gamla områdena kring social hjälp och forskning, men att nu även kulturen ska inrymmas i detta. Det innebär ju att konkurrensen om de skattefria gåvorna kommer att bli än större, vilket naturligtvis är positivt för kulturen men känns synd för alla de organisationer som från nyåret börjat se möjligheten till större företagsintäkter.
• Samma regler avseende att mottagaren måste finnas uppsatt på en av Skatteverket godkänd lista verkar föreslås gälla, vilket känns som ett onödigt administrativt jobb för alla de tusentals kulturutövare som finns i landet. Blir även tufft för Skatteverket att hantera alla de nationella och lokala ansökningar som kan inkomma.
• Förslaget gäller nu gåvor till social hjälpverksamhet, vetenskaplig forskning och kultur. Fortfarande är dock områden som miljö och idrott utanför som gåvomottagare, trots att de uppenbarligen kan bidra till stor samhällsnytta.
• Man föreslår även att avdraget ska gälla för kulturaktiviteter i regi av stat, region, kommun samt offentligt styrda bolag. Dock utelämnas andra kulturorganisationer som drivs i aktiebolagsform (där man ”tolkar in” att det finns ett vinstintresse). Det gynnar då t ex statliga museer och sceninstitutioner, samt lokala liknande organisationer. Det missgynnar däremot privata initiativ, som kanske mest av organisationsskäl drivs i aktiebolag med ett starkt kulturpatos som drivkraft. Bland sådana kan man (vad vi förstår) se verksamheter som Fotografiska, Cirkus Cirkör, Fasching, Göteborg Filmfestival, Teater Galeasen, Folkets Hus & Parker, lokalt övertagna landsortsbiografer, och liknande.
• Matchningssystemet skulle omfatta 1 miljard över fyra år, dvs 250 MSEK i snitt per år. Fördelningen i förslaget var att 500 MSEK ska avsättas till de nationella projekten och matchas fullt ut, 400 MSEK för en upp till 25%-ig matchning av insatser om 1-10 MSEK, samt 100 MSEK med en 100%-ig matchning av lokala gräsrotsprojekt. Det innebär alltså per år 100 MSEK till de semistora projekten samt 25 MSEK till gräsrötterna. Alltså för hela landet…
• Vi skulle ju gärna se att även sponsring togs upp i det föreslagna strategidokumentet. Det betonades innan att utredaren skulle samverka med dem som samtidigt utredde sponsringsfrågorna, men risken finns att detta inte gjorts i den utsträckning det förtjänar.

Hur gör vi det på ett bättre sätt då?

Det är förstås en bra intention med gåvoperspektivet. Men rent objektivt (även om vi kan ses som en partsinstans) ser vi mycket större ekonomiska möjligheter i en ny lag om förenklad avdragsrätt för sponsringen. Där föreslås att företagets syfte och egna bedömning om affärsmässighet ska råda. I dag överprövas ju sponsringsavtal genom krav på motprestationer krona-för-krona av sponsringen. Det gynnar aktiviteter med en stor publik och/eller medial uppmärksamhet, men missgynnar saker som kan ha ett enormt samhällsekonomiskt värde.

Sponsringsförslaget har heller inget maxtak. Miljonen vi pratat om ovan gäller ju per skatteindivid, vilket gör att ett börsföretag med en koncernredovisning för alla sina lokalkontor, t ex en bank eller ett bemanningsföretag, endast får dra av 1 miljon totalt sett. Två ”julklappar” från HK på 500,000 vardera till Röda Korset och Moderna museet så är det stopp sedan för alla lokalkontor att göra något. Medan däremot en organisation med lokalt drivna franchiseföretag (t ex ICA, McDonald’s) kan nyttja miljonen för varje enskilt bolag. Skriver man istället sponsringsavtal – som dessutom ger konkreta motprestationer att nyttja (vilket ju inte en gåva medför) – så är det totala taket en icke-fråga och varje lokal enhet kan skapa samarbeten i den omfattning man önskar. När motprestationerna sedan används i praktiken, blir samarbetet mer än en finansieringslösning. Kulturaktören får en aktiv partner som bidrar med räckvidd, relationer, och nya kontaktytor mot publik och samhälle.

Slutligen har sponsringsförlaget inga restriktioner som ställer t ex miljö och damidrott utanför (undantaget religiös och politisk aktivitet). Samt att ingen lista för godkännande ska finnas hos Skatteverket. Det blir alltså helt upp till företaget själv att bedöma hur man vill samarbeta.

Det blir spännande att se hur de två senare utredningarna landar när det blir dags för lagförslag. Dock har vi ju ett kommande val i höst som kan ruska om förutsättningarna. Men vi hoppas att man – oavsett regering – verkligen ser till den större gemensamma nyttan i den här helheten!

Anders Lindén

anders@tangobrandalliance.se