Pacta sunt servanda – avtal ska hållas

Bättre sponsrings- och samarbetsavtal är en fråga som aldrig blir inaktuell. De senaste veckorna har vi t ex sett Östersunds Kommun ta upp frågan offentligt. Detta i samband med att Östersunds FKs ordförande, tillika kommunala bostadsbolagets Östersundshems VD, Daniel Kindberg, anhållits misstänkt för ekobrott. Ärendet pågår fortfarande, men kommunen ville ett tag hävda att man kunde bryta avtalet på grund av dessa misstankar. Efter en sväng i media meddelade man att ÖFK fortfarande skulle få fullt stöd, men visst fanns det anledning till oro i fotbollsklubben av mer än ett skäl.  

En av de vanligaste tjänsterna vi på Tango utför för våra kunder är att hjälpa dem att upprätta och förhandla samarbetsavtal av olika slag. Oavsett om det gäller sponsrande företag, eller organisationer som vill skaffa sponsorer, är behovet på marknaden fortfarande stort efter mer och bättre kunskap kring hur man bäst skapar ett avtal som håller över tid. Vi blir själva fortfarande förvånade efter så många år på sponsormarkanden när vi ser en del av de avtal som slutits. De handlar mer om betalningar, bankgironummer och skyltplaceringar när det praktiska samarbetet ju handlar om så mycket mer – t ex att skapa nya plattformar för storytelling, underlag för butikskampanjer eller stark employer branding. Slarvet kommer från alla håll – börsnoterade såväl som ägarledda företag, kommunala bolag och själva kommunen, allsvenska fotbollsklubbar såväl som ideellt drivna kulturevenemang. Och lite konstigt är det tycker vi; borde man inte vara mer rädd om den överenskommelse man slutit? Borde man inte säkra samarbetet bättre över tid?

Det finns så många skäl att ta sig tid att upprätta ett bra samarbetsavtal. För det första är ju samarbetena ofta fleråriga. Under den perioden kan personer på båda sidor vilka träffat avtalet ju faktiskt hinna byta jobb. Detta skapar en osäkerhet för den nye ansvarige som får dålig information om vad samarbetet handlar om, varför man ska betala en miljonsumma, eller vad man ska förväntas leverera tillbaka till sponsorn.

Ett annat viktigt skäl är ju att säkerställa att man kan klara sig igenom en eventuell tvist om avtalet. Vilka förutsättningar ska gälla för att häva avtalet i förtid, finns det dopningsklausuler inskrivna, har man möjlighet att bryta avtalet om brottslig handling eller tveksamma moraliska ageranden utförts? Dessa absolut basala avtalsrättsliga punkter ser vi allt som oftast inte ens till i de flesta sponsringsavtal… Kanske är det för att samarbetet vilar på en historik av bidrag/donation, men dumt är det för förr eller senare kommer en dag när samarbetet blir ifrågasatt och att då inte ha svart på vitt vad samarbetet innehåller är ett misstag från båda parter.

Ett tredje skäl är ju företagens möjlighet till skattemässig avdragsrätt. Till skillnad från vissa grenar av sponsringsträdet (ofta inom kulturområdet) menar vi att all sponsring är avdragsgill – så länge företaget erhåller motprestationer som är i balans med sponsorsumman. Det spelar alltså ingen roll vilket område ett företag sponsrar; idrott, kultur, influencers, festivaler, humanitärprojekt etc har inget med saken att göra. Vad rättigheten dock måste tydliggöra är exakt vilka motprestationer som sponsorn erhåller för att en bedömning ska kunna göras av marknadsvärdet. Och kom nu inte dragande med att det är så lätt för idrotten att få sponsring eftersom de kan ge sponsorn bra reklam. Skyltexponering är sedan lång tid tillbaka inte det mest väsentliga för företagsmarknaden. Personliga möten, prova-på-aktiviteter, storytelling, innehåll till egen kommunikation, möjligheten att profilera sig som en ansvarsfull aktör. Det finns en uppsjö av kreativa inslag som alla rättighetsinnehavare kan erbjuda företaget. Problemet är att så få orkar ta de där extra kreativa stegen.

Vad hände med ÖFK då?

Egentligen vet vi ju inte exakt vad som hänt, men en erfarenhetsbaserad gissning är ändå att kommunen överreagerade när man (äntligen) insåg att Daniel Kindberg kanske suttit på lite många stolar. Genom att vara VD för det kommunala bostadsbolaget, tillika en av ÖFKs större sponsorer, samtidigt som han var ÖFKs sportchef och ordförande i föreningen (med en minimal styrelse), satt han i en maktposition som inte var riktigt sund. När en del tvivelaktiga sponsorsummor hamnade på kontot hos ÖFK, förmedlade av ett byggbolag mot minst sagt tveksamma avtalsformat utan egentliga motprestationer, hade sagan så att säga löpt linan ut och ekobrottsmyndigheten lyfte frågan.

Utan att ha direkt insyn i affären är det ändå två saker som vi ser som viktiga. Den ena är ju hur ÖFKs sponsoransvariga med stor naivitet bara accepterat de stora sponsorsummorna utan att upprätta avtal i den omfattning som summor i miljonklassen borde medföra. Här finns en läxa att lära för oss alla – sponsorer såväl som säljande parter; se till att ni har ett avtal som stipulerar marknadsmässiga villkor för samarbetet. Det kan komma en dag då någon vill granska avtalet – en nytillträdd chef, någon från skattemässig synvinkel, eller en kommunmedborgare som vill se hur kommunen agerar.

Den andra saken är ju just den kommunala aspekten i detta fall. Vi har med åren sett ett antal ganska slarviga samarbetsavtal där kommuner eller kommunala bolag gladeligen sponsrat ”för kommunen viktiga angelägenheter” – inte sällan det stolta idrottslaget i staden. Även här förvånar det oss fortfarande hur skrala många av dessa avtal är. De skulle många gånger inte hålla vid ett företags interna granskning, än mindre vid en genomlysning av Skatteverket. Förvånande är ju också att rättighetens andra företagssponsorer troligen inte skulle acceptera så svaga avtal, men med kommunen som motpart ses sponsringen lite mer som en typ av kommunalt bidrag. Risken här är ju uppenbar att vilken kommunmedborgare som helst kan skärskåda avtalen eftersom de med kommunen som part blir en offentlig handling. Vill kommunerna verkligen ha den diskussionen om hur de behandlar skattepengar när de många gånger redan är hårt pressade om hur t ex kultur- och fritidsnämndens pengar används?

Nej, en allmän uppryckning inom avtalsområdet vore önskvärt. Det skulle skapa ett välbehövligt steg framåt på utvecklingskurvan för hur sponsring och samarbeten ska ses som en seriös kommunikationsform. Fortsätter vi slarva med avtalen och hantera pengarna som bidrag och donationer så kommer aldrig den här formen av marknadskommunikation att tas seriöst av dem som inte redan är frälsta. Men behandlas investeringarna inom sponsring och samarbeten på samma sätt som ”vanliga” leverantörsavtal – ja då har vi kommit en lång bit framåt vad gäller att stabilisera sponsring som den näst största marknadsföringsformen (efter internet) i Sverige!

 

Anders Lindén

anders@tangobrandalliance.se

 

PS

Uttrycket ”pacta sunt servanda” är en grundläggande princip inom bl a avtalsrätt. Det grundar sig i principen att parterna fritt får komma överens om avtalet, och att de också ska hålla sig till avtalet.

PS 2

Vill du lära dig mer om avtal? Håll gärna koll på när Tango har nästa utbildning om avtal via länken

Kreativa avtal – utbildning om sponsringsavtal