Välkommen Avicii Arena!
I onsdags lanserades ett av de mer framsynta sponsorskapen på den svenska marknaden. Ett namnbyte gjordes på den arena som i folkmun kallas Globen. Efter att sedan 2008 haft det officiella namnet Ericsson Globe, plockades denna skylt bokstavligt ner och istället uppstod Avicii Arena. Trots att inget företag nu får ha namnet ”på taket” finns ändå näringslivspartners med i projektet, vilka varit beredda att lägga upp betydande sponsorsummor för samarbetet. Så de som tycker det är larvigt att byta namn för att ”alla ändå kommer säga Globen” har ju helt missat storheten i detta samverkansprojekt – att förbättra det psykiska välmåendet hos barn och unga.
Namnsättning av arenor har sedan strax före millennieskiftet varit en stor och lönsam sponsringsmöjlighet för många arenaägare, föreningar, kommuner och arrangörer. Visst – vissa är geniala, för vem tänker längre på att Scaniarinken i Södertälje egentligen är sponsrad, eller det fyndiga (numera borttagna) Cloetta Center. Men när namnen tråcklas ihop som Falcon Alkoholfritt Arena, eller dubbelnamn som Prioritet-Serneke Arena skapas, kanske lite av glansen och statusen kring namnsponsring klingar av. Men jag kan förstå, och stå bakom, att en nybyggd arena kan utgöra ett intressant sponsorskap. Publiken kommer att komma tillbaka till våra arenor och evenemang (även om vi kanske tvivlar i nuläget) och orkar man aktivera sponsorskapet – och inte bara lita på exponeringen – så kan man få stor nytta av namnsponsringen.
Men att byta namn på en etablerad arena är svårt. Och att byta namn på ett landmärke och symbol för en hel stad – vilket faktiskt Globen fungerar som – är inte det lättaste att ge sig på. Personligen skulle jag tänka både en och två gånger innan jag försökte mig på att arbeta in ett nytt ”Tango Globe Arena” i huvudet på målgruppen. Men när nu arenaägarna Stockholm Live presenterat ett namnbyte så har man inte bara lyckats, utan helt förändrat förutsättningarna för framtidens arenasponsorskap.
Man har lyckats ta bort fokuset på själva exponeringen, fylla arenan med samhällsnyttiga aktiviteter, och funnit ett namn med både signalvärde och hyllandet av en global stjärna. Trots att de inte får namnsätta arenan har både Trygg-Hansa och Bauhaus tagit steget och blivit samarbetspartners till detta oerhört lovvärda projekt. Tillsammans med Tim Bergling Foundation ska Stockholm Live och Avicii Arena bygga opinion och kunskap kring ungdomars mentala hälsa. Ett samhällsproblem som redan varit stort, om än inte tillräckligt uppmärksammat. Men i efterdyningarna av coronapandemin har allt fler lyft problemet med att unga lider mer av den sociala distanseringen än många andra. Även det ultimata steget vågar man ta upp och adressera, nämligen det ökande antalet självmord bland unga, vilket man med utbildning både via arenan och i landets skolor vill minska. En intressant utveckling, för går vi bara 5-6 år tillbaka i tiden är nog det senare något som de flesta företag dragit sig för att förknippas med. Idag inser man istället vikten av att belysa problemet för att hitta en lösning.
En annan intressant iakttagelse är ju de två namnsponsorernas bakgrund. Trygg-Hansa har ju i sitt DNA som försäkringsbolag att förebyggande insatser är positiva. Man har i över 60 år samarbetet med Svenska Livräddningssällskapet och bekostar de livbojar vi ser längs landets stränder. En lång historia som samhällsbyggare alltså. Bauhaus däremot har – mycket konsekvent – ägnat det senaste decenniet åt idrottssponsring. Man har blivit en av de största idrottssponsorerna i landet, och har tematiserat sin satsning med ”Bauhaus bygger svensk idrott”. Men bara under det senaste halvåret har vi fått se dem engagera sig vid Giving Tuesday och under ett dygn tillsammans med bl a Skidförbundet och andra Bauhaussponsrade idrottare samla in 2 miljoner kronor till Barncancerfonden (1 insamlad miljon matchades med lika mycket av Bauhaus). Och för bara ett par veckor sedan släpptes filmen ”Kaptenens tal till Nationen”. En känslomässig video där fotbollslandslagets kapten Caroline Seger står på Stockholms Stadion och håller ett brandtal om vikten för ungdomar att fortsätta idrotta under och efter pandemin. Båda projekten bra förlängningar på att ”bygga svensk idrott”, men också en naturlig brygga in i det nya samarbetet med Avicii Arena.
Samtidigt utvecklar Procter & Gamble sin OS-sponsring
Det är fler företag som nu sätter fingret på de problem vi har runt oss i samhället. Vi har ända sedan OS i Beijing 2008 vant oss vid att få se emotionell och rörande kommunikation från Procter & Gamble som global OS-sponsor. Det långsiktiga temat för dem har varit ”Thank you Mom!” där man lyft fram vilka som stått bakom OS-atleterna ända från barnsben. Detta har fungerat som ett starkt koncept att utveckla och komplettera på lokal basis. I Norden har det ju inte fungerat hundraprocentigt att peka på att enbart mamma sköter ”markservicen”, och kanske är det denna insikt worldwide som nu fått P&G att knyta an även OS-satsningen till deras bredare företagstema ”Lead with love”. Fortfarande figurerar mammor i flera sammanhang, men man har också fortsatt den inslagna vägen med att arbeta mer syftesdrivet i hela koncernen. I samklang med att alla enskilda P&G-varumärken måste driva någon samhällsfråga, lånar man ett antal OS-atleter och låter dem bli ansiktet för flera viktiga samhällsfrågor under själva P&G-varumärket.
Bara för någon vecka sedan lanserades en knippe filmer runt OS-sponsorskapet. Vi får i dem bland annat se den tyska boxaren Zeina Nassar och höra hennes kamp om att som troende muslim få tillåtelse att tävla med täckt huvud. Den trefaldige världsmästaren i simhopp Tom Daley, som är öppet homosexuell, får berätta om HBTQ-frågor. Allyson Felix, sexfaldig OS-guldmedaljör som sprinter, ger oss en inblick i problem kring etnicitet när hon berättar om de högre riskerna för henne och andra färgade kvinnor att dö i barnsäng jämfört med t ex den vita befolkningen. Och paralympiern Scout Bassett får illustrera situationen både med att vara adopterad och amputerad. Har ni inte sett filmerna än så ta er lite tid att titta igenom dem. De väcker förstås många tankar rent personligt. Men de väcker också professionella tankar om vilka ställningstaganden företag är beredda att göra idag. Ju mer globala jättar som P&G lyfter fram dessa frågor i ljuset – ju större är chansen att vi alla börjar agera för att lösa de problem som omgärdar vår vardag.
Så – att ducka för känsliga frågor är inte längre det första valet för dagens företag. Istället ställer sig många av dem i främsta ledet för att med sin kunskap, finansiella ställning och opinionsbildande position dra sitt strå till stacken. Kanske inte alltid för att lösa själva problemen – det klarar ingen på egen hand. Men för att sätta fokus på, samt fungera som en kugge i hjulet för, frågor som vi ibland varit benägna att sopa under mattan både som privatpersoner men framför allt som företag. Det första kanske av lättja eller okunskap. Det senare absolut av rädsla för hur företagsimagen ska påverkas. Men en sak är säker för företagen – tar du inte ställning och aktiverar dig i samhällsfrågor idag så är ditt varumärke snart ett minne blott!
Förresten – har du tid så läs gärna den näst första trendspaning vi på Tango skrev: ”Välkommen till Ericsson Globe Arena”. Publicerad redan i juni 2001 – hela sju år innan det samarbetet blev verklighet… 😊
Anders Lindén
Ett helvetesår är till ända – vad väntar nu?
I veckan var det precis ett år sedan WHO förklarade COVID-19 som en pandemi, dvs en sjukdom spridd över HELA världen. Alla har vi upplevelser och erfarenheter från det gångna året. Från de allra mest tragiska händelser med vänner och släktingar som lämnat oss, ner till småsint irritation över att inte få gå ut och festa på krogen som förr. Självklart drabbade pandemin också sponsringsvärlden. Inte minst genom det faktum att det inte längre blev tillåtet att arrangera evenemang med större folksamlingar. På detta har vi fortfarande inte sett någon lösning, men finns där något annat ljus i tunneln?
Jag har ju numera några års erfarenhet i branschen. Faktum är att jag började arbeta med sponsring för ganska prick 30 år sen, och då mitt i en lågkonjunktur. En riktigt ordentligt j….a lågkonjunktur… Åren kring 1990-91 gick botten totalt ur den svenska ekonomin och det drabbade förstås även sponsringsmarknaden (begreppet ”event” var inte riktigt uppfunnet ännu). På bara något år i princip halverades sponsringens storlek, vilket lämnade marknaden med många stora och djupa hål. Flera idrottsförbund, stora evenemang och andra aktörer var tvungna att tvärt ändra riktning och planer och det skulle komma att ta lång tid under 90-talet innan marknaden riktigt återhämtat sig.
Å andra sidan var det något sunt som hände. 1980-talets sponsring utgjorde verkligen de första stapplande åren i sponsringens historia. Aktiviteterna innebar oftast bara köp av reklamplatser och representation/hospitality. Många var de champagneglas som fylldes och tömdes under de här ”yuppieåren”. Idrottsförbund som Friidrott och Skidor skrev jätteavtal i storleken 15-16 miljoner SEK/år (i dåtidens pengavärde dessutom…) med huvudpartners som Kodak respektive Televerket. Och kulturen lider fortfarande av det avtal på 45 MSEK (över 5 år) som Procordia (f d Statsföretag AB) skrev med Kgl. Operan. Den tolkning Regeringsrätten slutligen år 2000 gjorde kring avdragsrätten av just detta sponsringsavtal, förmörkar fortfarande Skatteverkets syn på sponsring vs. gåva och hindrar i mångt och mycket kultursponsringen att riktigt blomma ut. Detta synsätt är alltså byggt på ett avtal skrivet 1989 – för 32 år sedan…. Mycket kan faktiskt sägas ha hänt på marknaden sedan dess!
Riktigt så mycket som en halvering av sponsringen kommer vi nog inte att se efter Coronatiden, men kanske en fjärde-/femtedel av omsättningen är i fara. För eventbranschen uppkom dock ett enormt slukhål under 2020 som helt sänkte omsättningen detta år. Kanske kan eventmarknaden ändå återhämta sig relativt snabbt genom att snabbt ha tagit ett grepp om kunskapen kring digitala events som ett komplement i verktygslådan. Den del som försvinner från sponsringsmarknaden just nu kanske inte heller helt är av ondo. Ganska troligt är att det är de företag vilka inte förstått sponsringens egentliga värde, som drar tillbaka sina satsningar. De som varit där för snabba säljresultat, för att få biljetter till stora sportevenemang, som inte förstått att koppla sponsringen till bredare kommunikation, eller helt enkelt bara lockats av coola sport-, musik- eller Youtube-kändisar att frottera sig med. De som egentligen varit sponsorer ”på låtsas”.
Kvar finns de kloka investerarna. De som begripit att sponsring är en ytterst kostnadseffektiv plattform för kommunikation. De som fördelar kostnadsmassan på flera enheter i företaget och de som förmår att skapa kraftfull och relevant kommunikation med intresserade och engagerade målgrupper. För här har vi ju hela nyckeln till att lyckas. Du MÅSTE förstå vad din målgrupp brinner för och intresserar sig i. Genom att samarbeta och associeras med aktiviteter och organisationer som ligger målgruppen nära hjärtat, så har även du en öppning att inleda en dialog med dem. Observera nu hur jag skrev…”inleda en dialog med…”. Inte ”kommunicera med”, eller ”rikta sig till”, eller ”nå”, eller…. Framtidens sponsring kommer i än högre grad att utgöras av frekventa kortare kontakter och dubbelriktad konversation mellan målgrupperna, sponsorerna och rättigheterna. Insikten att sätta målgruppen främst i fokus har aldrig varit större. Genom att lösa problem, förbättra upplevelser, skapa unika möjligheter etc kommer målgruppen – dvs besökarna/medlemmarna/ utövarna/fansen – i första hand i alla lyckade samarbeten. Utan den grundstommen är en sponsor dömd att misslyckas i framtiden.
Det är dags att bry sig om distansfansen
En närliggande, men ändå lite annan sak, är det fokus som historiskt lagts på att tilltala besökarna just då de närvarar på ett evenemang. Matchpubliken, Vasaloppsåkarna, museibesökarna, festivalpubliken etc. Under pandemin bröts plötsligt denna direktkontakt vilket gjorde att både företag och rättigheter var tvungna att kommunicera med sin publik på avstånd. Att bry sig om vad vi kan kalla ”distansfansen” – de som inte alltid går på match eller festival, men fortfarande brinner för ett favoritlag eller en artist.
Plötsligt var den digitala bron den enda väg som stod till buds för att nå ut med kommunikation kring sin sponsring. Och tänk vilka fantastiska framsteg som gjorts härinom på bara 12 månader! Kreativiteten kring digitala konserter, meet-and-greets på Zoom med idrottare och artister, poddar och liverapportering på hemsidor, och nyutvecklade aktiviteter på flertalet sociala plattformar har flödat. Utmaningar, tävlingar, hemma-hos-visningar, akustiska uppträdanden, insamlingsaktioner, möjlighet att spela videospel med idoler, guidade konstturer, digitala teaterföreställningar – you name it. Allt detta utbud har hypersnabbt breddats inom ett år. Den utvecklingen hade vi aldrig sett utan pandemin!
Framöver kommer det därför att bli avsevärt mycket lättare att ha en dialog med målgruppen 365/24/7 vilket verkligen är av godo. Den dyrbara tid de tillbringar på ett evenemang vill de ju ägna åt matchen, konserten, visningen etc – inte spilla tid på att lyssna på reklam och företagssnack. Så mycket bättre att som sponsor istället ta chansen att bygga den relationen vid andra tidpunkter!
Vad väntar mer i framtiden?
För att använda ett uttryck som hördes i helt andra sammanhang hösten 2020 – det finns en stor möjlighet för att vi ska kunna ”Build back better” just nu. Låt oss äntligen släppa oket av gammaldags sponsring och slutligen ta steget över till förståelsen att målgruppen är A och O för att lyckas! Kan vi attrahera målgruppens intresse och engagemang via för dem relevanta samarbeten, så finns möjligheten att nå stora effekter för företagen. Men bara då. Och vägen dit är fortfarande lång. För först efter att man väckt målgruppens intresse och vunnit deras förtroende har man chansen att börja tala om sitt företags erbjudanden. Med de första sakerna på plats finns i alla fall chansen att de lyssnar. Och eftersom man då redan skapat en plats i deras hjärtan, så skapas ett försprång till konkurrenterna som inte identifierat målgruppens inneboende värderingar.
Så framtiden är ljus mina vänner. Låt oss därför ta ett gemensamt krafttag för att få sponsring, samhällsengagemang och andra former av varumärkesallianser att fortsätta vara den starka plattform de under de senaste decennierna utvecklats till. Att låta dem utgöra den starka katalysator för annan kommunikation som de otvivelaktigt är. Då får rättighetsinnehavarna tillgång till medel som säkrar och utvecklar deras dagliga verksamhet. Och strategiskt sponsrande företag vinner rättvisa fördelar inom varumärkesbyggande, försäljning, employer branding, hållbarhetsarbete eller vad deras syften än må vara.
Anders Lindén
Jaha, vad händer nu då...?
Hur många gånger har vi inte hört om en fjärils vingslag som sätter saker i rullning runt hela vår värld? Vintern 2020 var det istället några fladdermusvingar som orsakade de enorma förändringar vi alla har fått kännas vid. I Sverige nu i närmare ett halvårs tid, och det verkar som att vardagen som vi upplevde den förut fortfarande ligger en god bit in i framtiden. Mycket har sagts om evenemangs-, kultur- och besökarbranscherna och vilka tragiska effekter vi sett här. Men kanske har inte lika mycket dryftats vad gäller sponsringsmarknaden. Så det är väl sponsringens tur nu då.
Den första iakttagelsen man gör gäller omsättningen inom de olika områdena. För eventbranschen blev det ju närmast ett tvärstopp under mars månad; ett stopp som till stora delar består eller där möjligen lite digitala aktiviteter kommit igång under hösten. Att omsättningssiffrorna för event kommer att göra en störtdykning är det ju ingen tvekan om. Att nedgången blir lika omfattande för sponsringen är inte alls lika säkert. Detta beror förstås på att många sponsoravtal är fleråriga och där ersättningen från sponsorerna fortfarande löper under 2020 – även om en hel del rättigheter har tvingats ändra och förnya sina motprestationer. Visst, en viss nedgång kommer det att bli. Det har säkert inte varit lika lätt att sälja in nya säsongsavtal till inomhusidrotterna som snart börjar. Motionsloppen har ställts in och ersättningar där har säkert diskuterats. Och kultur-/musikområdet har förstås fått nära nog noll i intäkter under året. Men ändå, många avtal består under både 2020 och 2021, så tappet bör därför inte bli lika stort som på eventsidan.
Hur hanterar vi framtiden?
Det kan förstås finnas farhågor om att företagen inte längre är lika intresserade av sponsring när de slåss för att överleva då intäktsflödet drastiskt minskat. Men man ska samtidigt notera att branscherna skiljer sig åt. Det är klart att SAS inte står först i kön att sponsra – men byggvaruhusen har samtidigt noterat 30-procentiga ökningar under året, så kanske får vi se Bauhaus bygga ut sin digra sponsringsportfölj ännu mer inom kort. Även många e-handlare eller digitala nöjesskapare har haft gyllene tider. Liksom blomsterhandlare, dagligvaruhandeln, flera livsmedelsvarumärken, elektronikhandeln, samt trädgård och heminredning. Och kom ihåg – företag kommer även imorgon att behöva kommunicera i nära dialog med sina målgrupper; just det som sponsring är så bra på att leverera! Så du som vill sälja sponsring nu i stundande budgettider – ta en ordentlig funderare på vilka du just nu kan och bör kontakta. Hos vissa kommer du att möta en stängd dörr. Men lika gärna kan du finna helt nya kontakter du inte ens funderat på tidigare.
En annan effekt av halvåret som gått är att vi generellt sett brytt oss mycket mer om varandra och omvärlden. Många företag gjorde snabba insatser inom humanitärområdet, vilket med all sannolikhet kommer att bestå. Förväntningar på att företag ska ta sitt ansvar som sociala aktörer fanns redan innan. Det har diskuterat om företagens samhällsansvar i många år och den senaste tiden har ”syftesdrivna företag” varit något av det hetaste på marknaden. Nu är det inte längre bara den unga generationen konsumenter som ställer allt starkare krav på att företag, vid sidan om stat och kommun, ska vara delaktiga i att lösa samhällsproblem. Coronatiden har istället gett gemene man en annan syn på företagens verksamhet och ansvar. Kraven kommer att bli fler och allt starkare och du kommer som företag inte att komma undan denna granskning, så nu är det upp till bevis om du vill överleva som företagare. Därför finns det all anledning att också tro på två parallella utvecklingsspår inom sponsring och företagens samhällsengagemang.
Det ena spåret innebär att de traditionella hjälp-, samhälls- och humanitärorganisationerna troligen kommer att ha lättare att knyta till sig större partnerskap från näringslivet. Vi själva har en längre tid slagits av många företags nonchalans i viljan av att ordentligt ersätta dessa organisationer för att man får använda deras namn och logotyper kommersiellt. Det har ibland handlat om ett par hundra tusen kronor för att erhålla rättigheterna till en ytterst välkänd logga att använda i butikskampanjer. Nära nog ett skämt, men något vi tror kommer ändras i och med att transparensen som krävs från konsumenten idag är betydligt starkare än bara för ett par år sedan. Även under Corona-pandemin har vi sett tecken på företagens vilja att snabbt bidra. Flera samhällsnyttiga organisationer har rapporterat om nya partnerskap – och verkligen inte bara på bidragsnivå, utan med aktörer som tagit ett aktivt ansvar. Något liknande kan ju inte sägas ha skett inom till exempel idrotten eller musiken…
Det andra spåret är att alla övriga aktörer inom sponsringsområdet – idrotten, kulturen, festivaler, e-sporten, influencers, skolor, you name it… – måste etablera en egen ”samhällsposition”. Samtidigt som kraven på företagens engagemang inom samhället ökar, stärks motsvarande krav även på andra organisationer. Det kommer inte längre att räcka att bara ha ett bra fotbollslag, en nyskriven teaterpjäs, en cool image som musikartist, eller hundra tusen följare på Instagram. Du måste också engagera dig! Du måste ta ett ansvar för någonting mer förutom din vardagsverksamhet. Detta behöver inte vara så konstigt. Fotbollslaget kan jobba aktivt med integration. Teaterpjäsen kan handla om jämställdhet och spelas för skolungdomar. Musikartisten kan driva insamlingsaktioner till förmån för en hjärtefråga. Och influencern kan använda sin plattform för att skapa opinion kring viktigare saker än eyeliner och nagellack. Poängen är att även rättighetsinnehavarna måste bli mer syftesdrivna än vad de någonsin varit. Åtminstone om de ska förtjäna sina fans/besökares/följares engagemang i fortsättningen. Och i slutänden därmed vara en attraktion för framtidens sponsorer.
Ett skinande ljus i mörkret
Det är som sagt kanske inte det lättaste att i nuläget se framtiden i vitögat och sälja in nya sponsorskap för de närmaste tre åren. Men börja först gräva där ni står. Ta en diskussion med nuvarande sponsorer. Hur hanterar ni året som gått? Hur ser de på ert framtida samarbete? Kan de eventuellt redan nu förlänga sina avtal för att ni ska ha en säkrare verksamhet framöver? Kan ni tillsammans skapa nya dimensioner av samarbetet?
Några som nyligen visade framtidstro är Procter & Gamble, vilka just annonserat en förlängning av sitt sponsorskap av de olympiska spelen till och med 2028. Och inte nog med det – man har utökat sponsringen till att för första gången även omfatta Paralympics! Detta i en tid när vi just skjutit upp sommar-OS 2020 till 2021, och inte vet hur det blir med vinter-OS 2022. Men genom sin tro på OS som företeelse, och kanske framför allt – på atleterna som inspirationskällor och själva plattformen för vad OS egentligen innebär – har man ännu en gång lyckats ompositionera sin OS-sponsring.
Vi är säkert många som kommer ihåg deras plattform ”Thank you Mom!” som användes ett flertal år. Nu lanserar man plattformen ”Lead with love” och låter OS flyta in i det redan starka CSR-arbete som företaget genomgår just nu. Varumärkeschefen Marc Pritchard driver hela detta arbete enligt tesen “If you're just a force for good, but no growth, that’s philanthropy, which is great but it's just not a business model that's going to work. If you're just a force for growth and you're not worried about being good, then, unfortunately, consumers are going to see that as the kind of company that’s not consistent with their beliefs. So that's why we have to do both.”
Och just detta är den nya OS-filmen – titta här – som nyss presenterats ett gott bevis på. Vi kan alla göra något mer i vår vardag! Vad kommer du själv att vilja göra?
Anders Lindén
Är det svårare att driva en förening än ett företag?
Det är en vanlig höstvecka 2019. Bland våra pressklipp om sponsring dyker de upp igen – de ständiga rubrikerna om idrottsföreningar som inte kan betala ut löner, söker förtidsbetalningar hos sponsorer, eller blir räddade av supportrar som genomför ännu en panikartad insamlingskampanj med försäljning av mössor för tusentals kronor styck. Jag har själv varit ideellt engagerad, och jag har drivit småföretag i snart trettio år, men jag förstår fortfarande inte hur detta eviga problem bara fortsätter utan att närma sig en lösning.
Just denna vecka berättas om hur speedwaylaget Piraterna i Motala inte betalat ut de senaste lönerna och står två veckor från en konkurs. Sämre publiksiffror och lägre sponsorintäkter gör att kraschen är nära. Då känns detta ändå som rätt lågmält i ljuset av att två allsvenska fotbollsklubbar – vilket väl ändå är A-klass bland våra svenska idrottsserier – samtidigt tvingas till desperata åtgärder. Kalmar FF har gått ut och bett sponsorer om förtidsbetalningar av 2020 års medel. För att inte tala om Östersunds FK, som ju rapporterats sakna 10 miljoner kronor och ännu inte klarat av att samla in detta. Det är ju fortfarande oklart om ÖFK kan slutföra Allsvenskan, eller begäras i konkurs, uteslutas ur serien och i så fall ställa alla förutsättningar för guldstriden i Allsvenskan på ända.
Det är såklart inte det lättaste att sköta en mindre ideell förenings räkenskaper utan egentlig ekonomisk utbildning. Men det är ju inte det som är problemet här. Sverige myllrar av tiotusentals välskötta föreningar där ideella krafter i alla år sett till att debet och kredit gått ihop. Har man inte haft tillräckliga medel, ja då har man inte kunnat göra av med några pengar.
Det som både förvånar och retar mig efter att ha jobbat så många år med sponsring är alla de ”elitföreningar” vi har som så ofta står på extremt ostadig ekonomisk grund. Man siktar högt på SM-tecken och europeiska äventyr, låter de miljoner man fått in rulla, och måste i värsta fall be både sponsorer och kommuner om akut hjälp för att lösa det som föreningens administratörer misslyckats att sköta. Vad är det för mening att ha proffs och SM-vinnare på planen om man samtidigt har rena amatörer i styrelser och vid kassan?
Det är på tiden att elitföreningarna inser att de inte kan se sig själva som ideella längre. Merparten av dem omsätter mångmiljonbelopp och är därmed att se som vilket småföretag som helst. Men där företag vaktas noga av skatteregler, revisorer och förhoppningsvis duktiga ekonomer, där verkar inte samma regler gälla för en förening. Skulle jag som småföretagare ha skött ekonomin på samma sätt hade vi blivit diskvalificerade från vår verksamhet för länge sedan.
Vad gör vi åt saken då?
Det är ju inget olösligt problem jag pekar på, snarare är det en inställningsfråga. Visst kan det finnas höga ambitioner, men om medlen och marknaden inte täcker de kostnader som krävs för detta så kanske man tvingas sikta lite lägre. Inte heller är det någon riktigt bra idé att leta efter den välgörande företagaren som dumpar några miljoner på bordet som en engångshändelse. Min erfarenhet efter alla dessa år är att de pengarna snart är uppbrända och att just den föreningen gärna drabbas av samma problem inom kort igen.
Nej, istället skulle jag gärna se att Riksidrottsförbundet (RF) tog ett riktigt seriöst ansvar kring detta och startade ”småföretagarutbildningar” för föreningarna. Det finns mycket som detta skulle kunna täcka, även inom arbetsgivarfrågor, jämställdhet och annat. Men akut är ändå att förbättra föreningarnas ekonomikunskaper – både då hur man hanterar medel, men även hur man skapar merintäkter. Det finns mig veterligt inom RF t ex inga konkreta utbildningar om hur man arbetar med sponsring på ett modernt och attraktivt sätt för att företagsmarknaden ska bli intresserade och förstå värdet av ett ideellt föreningsliv. Istället spelar de flesta säljare på exponering eller att ”man ju behöver ett lag i bygden”. Ihåliga argument som oftast inte skapar värde för sponsorerna. Ska man lyckas med sponsringsarbetet så måste man se det sponsrande företaget som en kund vilken man vill göra nöjd, inte en pengapåse som man bara kan ösa pengar ur. Skulle detta vara helt omöjligt för RF att administrera, så är det ju specialidrottsförbundens (dvs fotboll, handboll, simning etc) sak att ta ansvar för just sina föreningar. Detta kanske också är lättare eftersom de egna föreningarna förmodligen står inför likartade problem. Det är lättare att finna goda argument till varför man ska sponsra simföreningar på olika nivåer, än föreningar från 71 olika idrottsförbund.
En annan väg att gå är ju att kanske se över vilka typer av samarbeten man som förening har med sina sponsorer. Det är t ex ofta stort fokus på att hitta en mediesponsor, vilken står för ”gratis” medieutrymme åt föreningen. Men varför gör man inte likadant när det gäller ekonomifrågan? Det kanske är ännu viktigare att skapa ett avtal med en bank där deras ”betalning” är att stå vid föreningens sida i det ekonomiska arbetet. Att se över, varna och förhindra när föreningen är på väg åt fel håll. Den ekonomiska kunskapen behöver ju inte heller komma från en bank. Har man en tillverkningsindustri på orten som den största sponsorn, kanske en del av sponsorsumman ska vara löpande tillgång till deras kompetenta ekonomer…
Det här senaste är för mig en självklarhet att lösa. För inte så många år sedan hade Frölunda Indians en akut ekonomisk situation. Det var så illa att Göteborgs Kommun var tvungna att skjuta till ett snabblån om ca 20 miljoner kronor. Vänta nu, läs det där igen…. Man var tvungen att ta hjälp av kommunala skattemedel för att lösa den uppkomna situationen! På högsta elitnivå i en av våra två största arenaidrotter…. !! Samtidigt kunde vi räkna in 11 stycken sponsorer inom bank- och revisionsområdet. Kunde ingen av dem på ett tidigt stadium ha blivit vidtalad och gått in med professionell hjälp? Rimligt sett borde ju då situationen kunna ha förhindrats.
Det är väl också ett måste att extern hjälp kommer in på ett tidigt stadium, dvs innan de stora spelaravtalen skrivs på, skenande intäktsbudgetar sätts upp, eller skrytsamma arenabyggen börjar ta fart. Hjälpen måste finnas där i tid innan föreningen har bundit upp sig i avtal som gör att de inte klarar den dagliga ekonomin. Det vore också en lättnad om föreningarna hade lite mer självrannsakan. Tänk om vi till slut skulle slippa de alltför ofta återkommande raderna i media att ekonomin gått överstyr ”eftersom sponsorerna svikit”…..
Det är naturligtvis inte deras fel om ekonomin kraschar även om det är det gängse uttrycket. Skälet är ju att produkten helt enkelt inte lockar lika starkt i dagens konkurrens. Det är skönare att kolla Premier League på TV än att stå i snålblåsten på en bandyplan, det är mer intressant att sponsra en samhällsorganisation än den lovande skidåkaren på orten. Ska man överleva får man antingen leverera en för publiken relevant produkt, eller rätta mun efter matsäcken. Man kanske inte kan jaga SM-guld varje år bara för att man vann tre i rad under 70-talet. Kanske har pendeln svängt åt andra klubbars håll, de som tagit generationsväxling på allvar, de som tidigt integrerat nyanlända in i sin ungdomsakademi och slipper betala dyra värvningar, eller de som bemödat sig om att faktiskt skaffa sig ekonomisk kunskap för att slippa den kris som alltid drabbar den som stoppar huvudet i sanden…
Anders Lindén
PS
Vill du bli bättre på sponsring – missa inte våra resterande utbildningar under hösten:
7 november – Sponsring 2020 (Grundkurs)
28 november – NYHET! Det Goda Företaget (Om syfte, samhällsansvar och CSR)
En dag som gjord för eftertanke
11 september. Ett datum som klingar lite extra obehagligt i våra öron på grund av terrorattacken på World Trade Center, samt mordet på utrikesminister Anna Lindh samma datum två år senare. Man får anledning att reflektera över vilka krafter som påverkar vår omvärld och om vi själva kan göra något för att förbättra den. Talesättet att ”Ingen kan göra allt, men alla kan göra något” är nog en viktig minnesregel för oss alla att hålla i bakhuvudet inte bara idag.
Visst är det märkligt hur man vissa gånger vet exakt var man befunnit sig. Idag för 18 år sen satt jag på ett kundmöte hos Trygg-Hansa och diskuterade ishockey. När vi kom ut från mötesrummet möttes vi av några förvirrade personer som pratade om att ett flygplan krockat med en skyskrapa i New York. Det var snabba steg hem, och eftersom jag bor bara några hundra meter från just den kunden, fick jag helt mållös i direktsändning se det andra flygplanet flyga in i World Trade Center. Jag blev kvar vid TVn i åtskilliga timmar därefter. Kanske även en talande bild av hur nyhetsrapporteringen de kommande åren skulle förändras och vi idag får uppleva mer och mer i realtid.
Att vi upplever allt i nuet är ju även Greta Thunberg ett tydligt exempel på. I övermorgon manifesterar hon utanför Vita Huset i Washington D.C., mer eller mindre på trappan till en av världens ledande klimatförnekare Donald Trump. Vi har kunnat följa hennes färd över Atlanten via sociala media, där hennes ankomst inleddes med en livestreamad presskonferens och antagligen kommer något liknande att ske även i Washington. Snabbheten och lättillgängligheten i dagens digitala flöde har gjort det möjligt för en enda tonårig svensk tjej att på ett år ta steget från en egen protest till en global folkrörelse. Mäktigt och ett starkt tecken på att ”alla kan göra något”.
Fler och fler företag är också villiga att ta det här steget. Man inser att man inte kommer att lösa alla problem på en gång, men det blir allt fler som på allvar tar tag i en specifik fråga för att åtminstone vara bidragande till att lösa denna. Det kanske kan vara en jämställdhetsfråga, ett ungdomsproblem, forskning kring sjukdomar, eller ett specifikt utvalt mål bland FNs 17 hållbarhetsmål. Det är förstås extra bra att engagemanget ligger i närheten av företagets verksamhet, men det behöver inte vara så. Huvudsaken är att man inte försöker sköta aktiviteten utan ett genomtänkt och genuint engagemang. Tiden är förbi då det räckte att skicka lite julklappspengar till Röda Korset, eller att donera 50 öre per såld vara till Rosa Bandet. Nu krävs ett tydligt ställningstagande, ett syfte om varför företaget alls existerar, och en genomgripande förståelse hos de anställda att vi alla är delaktiga i att kunna lämna den här världen vidare till våra barn.
Det händer mer på så många fronter
Ja våra barn förresten. Kanske är det just de som är de främsta kravställarna. Minns ni så skrev vi i våras en krönika om Gen Z, den grupp av ungdomar som är födda ungefär mellan 1995-2010. De har kunskap och krav, och de har dessutom en vilja att faktiskt åstadkomma något. Greta är bara ett enskilt exempel på hur de agerar, men det finns många andra exempel på hur företag och organisationer ställs till svars av unga personer. Systrarna Ella och Caitlin är 9 respektive 7 år gamla och driver just nu en kampanj på change.org om att hamburgerkedjorna ska sluta dela ut plastleksaker ihop med barnmenyerna. I nuläget har de ca 450 000 namnunderskrifter, så att vi förr eller senare får se en reaktion här är nog inte otrolig. Och det är väl helt rätt att oavsett vilket hållbarhetsarbete snabbmatskedjorna gör, så kan de inte med andra handen göra tvärtemot detta.
Häromdagen lanserade Ben & Jerry’s en ny smak igen. Den här gången heter den Justice Remix och i kommunikationen om den nya smaken tar företaget (numera ägt av Unilever) kraftfull ställning för allas rätt att vara lika inför lagen. Man pekar på att man som WASP (White Anglo-Saxon Protestant) inte alls löper samma risk som en färgad person att dömas utifrån förutfattade meningar inom det amerikanska domstolsväsendet. Och bara i våras lanserades smaken Pecan Resist, där man betonade att man stod bakom alla människor som just nu reste sig mot landets president och de (i företagets mening) vansinniga beslut som fattades av honom. På varje förpackning trycktes ett kraftfullt anti-Trump-budskap och man redogjorde hur man stöttade fyra ideella organisationer som arbetade med frågor som jämställdhet för kvinnor, miljön, gränsproblematiken till Mexiko, samt rättigheter för afroamerikaner.
Vi ser flera andra av de riktigt globala jättarna som engagerar sig i enskilda eller stora frågor, t ex:
- Gillette – ”The best a man can be” (om hur vi uppfostrar våra pojkar…”boys will be boys…”)
- Dove Men+ Care – ”Dear future dads” (om vikten att vara pappaledig)
- AXE – ”Is it OK for guys?” (om känsliga frågeställningar för unga killar)
- Ariel – ”Share the load” (om fördelningen av hushållsarbetet i hemmet)
- Adidas – ”Adidas x Parley” (ett samarbete för att producera sportskor/kläder av återvunnen plast)
Under Cannes-festivalen innan sommaren pekade också Unilevers nytillträdde chef Alan Jope på hur företaget såg på framtiden: “We will dispose of brands that we feel are not able to stand for something more important than just making your hair shiny, your skin soft, your clothes whiter or your food tastier." Helt enkelt att varumärken som saknade ett högre syfte inte var intressanta för varken företaget eller dess kunder längre!
Men vi blir också glada när företag tar ansvar för lite mer vardagsbekymmer. Kanske inte lika omvälvande, men fortfarande viktiga. Amerikanska försäkringsbolaget State Farm har i flera år arbetat med musikfestivaler som en plattform för att nå unga. Sedan förra sommaren driver man också insamlings- och volontärkampanjer på ca 8-9 stora festivaler till förmån för organisationen Notes for Notes. Dessa arbetar med att se till att ungdomar har chansen att delta i musikklasser och få en inblick i musikens värld. Ibland för att spela instrument, ibland för att komponera musik, ibland för att utveckla sin sångförmåga. Men oavsett vad så är detta dels en stark källa till glädje och självkänsla för ungdomar, men dels också ett sätt att skapa meningsfull fritid åt ungdomarna - som i sin tur minskar skadegörelsen i samhället, vilket förstås är bra för ett försäkringsbolag. Samarbetet passar också mycket väl in i det syftesdrivna programmet Neighborhood of Good som State Farm arbetat med i flera år.
Så avslutningsvis – hur vill du förändra världen? Kanske är du redan engagerad i någon viktig fråga. Om inte så kanske du genom dessa rader får inspiration att göra skillnad. På egen hand, tillsammans med familjen, eller via ditt företag. Vägarna är som sagt många, men vi måste nog alla dra vårt strå till stacken för att vår vackra värld ska fortsätta vara en härlig plats att leva på även i framtiden.
Anders Lindén
PS
Missa inte våra utbildningar under hösten - mer info via länkarna:
- 8 oktober – Brand Alliances (Fördjupningskurs)
- 17 oktober – Kreativa avtal (Rättigheter)
- 24 oktober – Kreativa avtal (Företag)
- 7 november – Sponsring 2020 (Grundkurs)
- 28 november – NYHET! Det Goda Företaget (Om syfte, samhällsansvar och CSR)
För att nå nästa generation, vem ska du egentligen prata med då?
Att nå och kommunicera med ungdomar är lockande för de flesta företag. Tonåringar och unga vuxna är intressanta då de just nu etablerar konsumtionsmönster som många gånger är mycket långvariga. Och visst är det intressant att då försöka nå alla Millennials…..eller stopp nu ett tag! De vi kallar Millennials är ju gruppen födda 1980-1995 (den s k Gen X), vilket gör att de år 2020 faktiskt nått en aktningsvärd ålder av 25-40 år…. Nästan medelålders alltså!! Så vem ska vi vända oss till då istället? Säg hej till Gen Z och the Alpha Kids!
Under Tangos intensiva vår med konferensbesök i Oslo, Chicago, Bryssel, Köpenhamn och London fanns en sak som gick som en röd tråd mellan konferenserna – behovet av att vrida kikarsiktet mot yngre målgrupper. De som hamnade i fokus var främst de så kallade Gen Z (födda 1995-2010), men även Alpha Kids (födda 2010 och framåt). Det kan ju tyckas vanskligt att prata om nioåringar som en målgrupp, men tänk några år framåt – 2025 är det här de unga tonåringarna finns, och detta är ju en grupp som redan idag har ett stort inflytande både på sin egen konsumtion men inte minst hur familjer spenderar pengar på hemelektronik, mat och dryck, bilar, resor, nöje och mycket annat. En källa som Bloomberg pekar också på att redan under 2019 kommer Gen Z och Alpha Kids att tillsammans gå om gruppen Millennials i storlek – 32% vs 31,5% av världens befolkning!
Samtidigt utgör de en växande grupp av individer som kommer att utgöra stora delar av vår arbetskraft strax efter 2030 och många är de företag som redan nu vet om att det kommer att uppkomma väldiga brister på välutbildad personal i västvärlden. För att inte helt behöva förlita oss på välutbildade ungdomar från den asiatiska marknaden måste vi själva försöka öka de yngre målgruppernas intresse för t ex vetenskap, teknik och andra tyngre utbildningar.
Vad är det som präglar de nya generationerna?
Skämt åsido, det som generellt sades om framför allt Gen Z på de olika konferenserna var att deras attityd och inställning i många fall är väsensskild även från de hyfsat unga Millennials. I Oslo lyssnade vi till en mycket bra dragning av Monte Königs från nederländska trendkonsulterna Whetston. Han pekade framför allt på några viktigare punkter som t ex:
- Gen Z är ännu mer teknikvana än tidigare generationer. Det blir faktiskt onödigt att prata om detta framöver, för kommande generationer kommer att vara födda in i tekniken med naturlig kompetens att använda den på alla tänkbara sätt.
- De lever i en naturlig nätverksekonomi. De är vana att dela och få snabb tillgång till allt möjligt. Monte drog ned skratt när han berättade om en kollega som anställt en ung tjej som skulle tala flytande spanska. När hon fått i uppdrag att översätta en pressrelease, såg han att hon satt och arbetade i Excel. Vid frågan om hon gjort klart pressreleasen kom svaret: ”Den är på gång, jag skickade den till en väninna som är spanjorska och så fixar jag hennes excelblad under tiden…”
- De har matats med ofiltrerade nyheter från tidig ålder och bär världens bekymmer på sina axlar. Detta har gjort dem väldigt handlingskraftiga. Om Millennials var självcentrerade, är Gen Z medvetna om omvärlden och de ser sina likar agera i unga år och direkt skapa avtryck på omgivningen. Personer som fredspristagaren Malala Yousafzai, 20-åriga stjärnkocken Flynn McGarry som startade restaurang som 11-åring, eller vår egen Greta Thunberg sätter alla outplånliga spår hos sina jämnåriga då de i realtid (inte som en ”summering” av en karriär) bevisar att ingenting är omöjligt. Faktum är att Greta var en egen röd tråd på konferenserna – minst en talare per konferens lyfte henne som ett bra exempel i vår tid…
- Perfektionism betyder mindre för dem. Det kanske låter som en motsats att äldre generationers perfekta fasader på sociala media dissas av de unga, samtidigt som vloggare inom smink eller kändisvärlden har enorma följarskaror. Men det finns ändå en trötthet och ett motstånd mot det perfekta. Ta t ex Snapchat och Instagram Stories snabba framväxt. Fortfarande har de kontakt med sina vänner, men när inläggen är förgängliga behöver de inte vara så perfekta längre.
- De ser direkt igenom om du inte är trovärdig. Kommunikation som inte tar hänsyn till deras inställningar, eller där företaget inte lever upp till sina fina ord, går inte alls hem. Inte heller får du idag cred för att du agerar ”jämställt” – det tas som en förutsättning att du som företag ska ha jämställdhet i ditt DNA. I annat fall ratas du snabbt.
- Gen Z är också den mest könsneutrala generation vi någonsin har haft. Att fundera över sin könsidentitet är något som är helt naturligt. Att inte lägga värderingar i vem du innerst inne är, eller hur du vill uttrycka dig, är en självklarhet för Gen Z. Det avspeglar sig också redan nu bl a inom underhållningsvärlden där TV-program som RuPauls Drags Show gör succé, eller där Marvel tagit fram den första transpersonen som en superhjälte – Darkveil, som lanserades under hösten 2018.
…och naturligtvis kom esporten på tal
På flertalet av konferenserna var förstås gaming och esport något som kom upp i föredragen. Vissa berörde det fortfarande med förundran, andra tog det som ett helt naturligt inslag parallellt med alla andra intressen som deras målgrupper har. De som berättade om den tydligaste resan de gjort var Audi Danmark som för tre år sedan ingick sitt första partnerskap med danska Astralis – ett av världens bästa Counter Strike-lag. Den stora anledningen till detta första insteg var att man insett att man måste agera annorlunda än bilindustrin i övrigt om man skulle nå de yngre målgrupperna. Genomsnittsåldern för den nye Audiköparen i Danmark låg på 55 år samtidigt som kommunikationen ofta var helt generisk inom bilbranschen. Tillsammans med Astralis gjorde man den första kampanjen #untaggable som beskrev både gamers och nya Audi Q2 som något man inte riktigt kunde sätta en etikett på. Ett ställningstagande som gick hem i gamingcommunityn och skapade bättre image och preferenser för Audi.
Under samarbetet kom dock insikten att esporten fortfarande skulle vara ett bra fundament för Audi i kommunikationen med Gen Z, men att samarbetet med Astralis inte var det ideala. Man började internationellt nu istället bygga upp en strategi med tre pelare. Man ingick nya samarbeten med professionella lag inom bl a League of Legends, FIFA, samt NBA2K. Som andra punkt lade man till ett antal gräsrotsaktiviteter – möjligheter att få träffa stjärnorna, starten av esport-skolor och tutorials on-/offline, samt ”scoutingtävlingar” för att hitta nästa nya stjärnskott. Och den tredje pelaren var egentligen att skapa en mer contentfylld kommunikation – att våga ta ut historierna om esporten på samma sätt som man kommunicerar samarbeten inom t ex idrott, musik eller film.
Så vad har vi lärt oss? Det är viktigt att du inte resonerar enbart efter eget huvud när du skapar kommunikation till Gen Z och Alpha Kids!! Som så många gånger förr är det inte bra att samarbeta bara med det du själv gillar eller följer. Att se nya vyer, få nya insikter och våga att gå på inte så upptrampade vägar är en nödvändighet när vi ställer om siktet för att nå yngre generationer.
Jag vet inte om det beror på att vi själva kommit upp i åldern, men det är alldeles för vanligt idag att vi ser ett större glapp mellan beslutsfattare på företag – och de målgrupper de vill nå…. Kanske är ändå inte problemet så stort. Våga prata lite mer med dina tonåringar hemma vid middagsbordet eller dra nytta av ungdomslagen i den idrottsförening du sponsrar. Bjud in till diskussion med ungdomarna och du kommer att få en gräddfil in i den värld du så gärna vill kommunicera med.
Anders Lindén
PS
Missa inte höstens utbildningar från Tango – mer info på vår hemsida: Tango utbildningar
Tango on Tour - en internationell spaning
Minns ni att det nyss var millennieskifte? Och nu är det bara ett halvår innan vi kliver in i 2020-talet…. Möjligheterna att kommunicera blir allt fler och lösningarna allt komplexare. Det är hart när omöjligt för en kommunikationschef att idag ha djupare förståelse för alla kanaler man förfogar över och att ha en komplett bild av utbudet. Du är inte själv längre bäste dräng utan nu är det mer en för alla, alla för en. Under våren har vi på Tango haft en intensivare konferensperiod än någonsin tidigare. Allt för att skaffa mer inspiration och kunskap inom vårt specialområde – samarbeten mellan kommersiella parter, s k Brand Alliances.
Som rådgivningsbyrå måste vi hålla oss à jour med vad som händer. I och med att vår grundplattform sponsringen har utvecklats till en mängd olika typer av samarbeten, har också vårt uppdrag breddats. Idag skapar Petter och Circle K tillsammans affärer i form av en ”ny” hamburgerkedja och artister som Rihanna och Beyoncé inleder samarbeten med Louis Vuitton och Adidas. Tekniska museet bygger ett helt nytt upplevelsecenter i samarbete med Ericsson och Stora Enso och Malmö FF samarbetar med Arbetsförmedlingen för att skaffa fler jobb åt unga. NFL-ligan samarbetar med Fortnite och gamern Ninja för att nå unga målgrupper, och IBM utvecklar AI-lösningar åt både Grammy-galan och Wimbledon-tennisen.
Så för att hålla oss up to date har vi under våren besökt konferenser i Oslo, Chicago, Bryssel, Köpenhamn och London. Vi ska nu försöka ge er en snabb resumé av denna World Tour…
Hållbarhet var i år en självklarhet
På senare års internationella konferenser har CSR-projekt och hållbarhetslösningar legat högt på agendan. Man har lyft fram detta som unikt och nydanande. Riktigt så kändes det inte i år. Självfallet fanns ett antal riktigt bra projekt inom området med på agendan, men känslan efteråt är att området inte längre känns som unikt utan är en självklarhet för dagens företag. Det har helt enkelt blivit vardag med hållbart företagande, åtminstone i den västerländska del av världen där vi rört oss.
Ändå lyste några projekt klarare än andra. Energibolaget Electric Ireland berättade om sitt engagemang i Pieta House, vilka arbetar med självmordsprevention. Organisationen bildades så sent som 2009 och samarbetet har löpt sedan 2013. Under den tiden har insamlingseventet Darkness into Light växt från 400 personer i en park i Dublin, till 215.000 deltagare på 170 platser i 17 länder. Eventet är en manifestation som startar 04.00 en lördagsmorgon i maj, och man vandrar bokstavligen tillsammans ur mörkret in i ljuset. En av de stora anledningarna till sitt engagemang som Electric Ireland uppgav, var behovet att bygga sitt varumärke genom att ses som ett ansvarstagande företag. Man har svårt att rekrytera kompetent personal på Irland, då regeringens generösa skattereformer gör att internationella jättar inom IT och annat gärna har sitt Europakontor i Dublin. Och hur ska ett elföretag kunna matcha Google när det handlar om image kring sitt företag…?
När vi ändå är inne på HR och rekrytering var det intressant att höra filmbolaget 21st Century Fox prata om hur man tillsammans med PepsiCo byggt en kampanj runt filmen Hidden figures för att locka fler kvinnor att vilja studera inom STEM (Science, Technology, Engineering, Maths). Filmen handlar om hur afroamerikanska kvinnor deltog i arbetet på NASA med de första rymdfärderna och vilken usel situation dessa begåvade kvinnor fick jobba i. Har ni inte sett filmen är det ett bra tips inför helgen! Man berättade också om en undersökning kring ”The Scully Effect” som genomförts i samband med att TV-serien Arkiv X nyligen firat 20-årsjubileum. En av de två huvudkaraktärerna, Dana Scully, var i serien något så ovanligt som en kvinnlig agent som samtidigt var intelligent och välutbildad. Undersökningen visade med emfas att antalet ”heavy users” av TV-serien, som fått Scully som idol, i betydligt högre grad än ”medium watchers” sökt sig till utbildningar inom STEM. Samtidigt som de med sina erfarenheter efter studierna verkligen uppmuntrade andra unga tjejer att söka sig till området.
Men ”vanlig” sponsring då?
Naturligtvis fanns det kreativa lösningar inom den traditionella sponsringen också. Ett av de exempel vi gillade mest var belgiska ölmärket Jupiler som inför och under Fotbolls-VM 2018 helt la beslag på fansens uppmärksamhet genom att helt sonika döpa om ölet till Belgium och lansera kampanjen ”We are Belgium”. Som sponsor både till landslaget och VM (genom moderbolaget Anheuser-Busch InBev) satsade man på en total makeover under hela våren och sommaren, bytte all on-pack promotion, flasketiketter, inredning på pubar, reklamkampanjer etc för att passa in i temat. Ett hästjobb förstås, men med en enorm utväxling i både koppling som sponsor och framför allt försäljning.
Även Bud Light gjorde en uppvisning i att agera agilt med stor förståelse för målgruppen genom sina ”Victory Fridges”. NFL-laget Cleveland Browns hade en historiskt dålig matchserie och förlorade 15-16 matcher i rad. Bud LIght gick då ut med erbjudandet att när Browns vann, skulle man bjuda hela staden på öl… Man installerade stora kylskåp fyllda med öl på ett antal pubar i Cleveland – men också försedda med tunga kedjor och lås runt om. Så när Browns efter 19 raka förluster till slut vann en match skickades en elektronisk signal ut till låsen som i samma sekund låstes upp och kedjorna föll till golvet. Party on, Cleveland!
Den verkligt röda tråden
Det som var en riktigt sammanhållande faktor mellan alla konferenserna var fokuset att vi verkligen MÅSTE börja prata med den unga generationen på deras villkor. Det får vara sluttjatat om Millennials nu – de är idag mellan 25 och 40 år och är verkligen inte ”nästa generation”. Istället handlar det om att förstå Gen Z (födda mellan 1996-2009) och kanske även Alpha Kids (födda 2010 och senare). Här har vi dem som just nu bygger upp sina konsumtionsvanor, utbildar sig till att bli dina kommande arbetskamrater, påverkar familjen om en stor del av inköpen och är allmänt långt framme i debatten.
En person som kan illustrera dessa ungdomar är vår egen Greta Thunberg. På samtliga konferenser vi besökte tog minst en talare upp Greta som ett exempel på hur den här generationen beter sig. De agerar, de är lösningsorienterade, och de vill förändra saker. I skrivande stund har det just varit en världsomspännande skolstrejk genomförd via nätverket Fridays for Future (lagom tajmad med EU-valet…). Man beräknar att ca 1600 demonstrationer genomfördes i 140 länder, med ca 1,8 miljoner människor medverkande. En aktivitet som aldrig hade skett om inte en enda 15-åring hade börjat sitta med sitt hemmagjorda plakat utanför den svenska riksdagen.
Men mer om ungdomskommunikation får vi ta i en uppföljande trendspaning…
Anders Lindén
PS
Passa på att boka in lite vidareutbildning på höstens kurser medan kalendern ändå är tom:
8 oktober – Fördjupningskurs Brand Alliances
17 oktober – Kreativa Avtal för säljande parter
24 oktober – Kreativa Avtal för sponsorer
En historisk julkaramell
När Erik XIV år 1560 ärver tronen efter sin far, landsfadern Gustav Vasa, är det helt avgörande att han lyckas befästa för hela sin omgivning att det är han själv och ingen annan som är den rätta och äkta kungen. Vasaätten är ung och stundtals omstridd, och hävdelsebehovet därmed ytterst stort. Kung Erik gör därför allt för att omge sig med företeelser som tydligt ökar hans strålglans. Det brukar ju sägas att om du inte förstår din historia, så kommer du inte heller att förstå din framtid. Så känns dessa tankegångar igen? Är det inte i själva verket associationsmarknadsföring av det kungliga slaget vi har för ögonen här?
Tiden före Gustav Vasas präglades till stor del av hårda stridigheter om kronan, och Erik var som äldste son den förste som faktiskt hade ärvt makten efter att Gustav hade infört arvkungarike. Det var därför oerhört viktigt för Erik att peka på sin historiska rätt till kronan och de långa släktband som man menade fanns för att hävda den gudomliga rätten till kronan.
Allt detta visar Erik rådigt på en mängd olika sätt. Inte minst låter han instifta helt nya ceremonier för den oerhört påkostade kröningshögtiden. Under denna högkulturella renässanstid tilldelas dessa ceremonier mycket stor symbolisk vikt och inga detaljer lämnas åt slumpen.
Erik låter också tillverka nya regalier, de ovärderliga föremål som än idag fungerar som de kungliga insignierna och förvaras i Skattkammaren på Stockholms Slott. Här återfinns den detaljrika kungakronan, symbolen för konungslig ära och värdighet. Kronan består av nästan rent guld (vilket senare kommer att straffa sig då kronan tappas i marken) och väger drygt 1,7 kg. Runt om på kronringen låter Erik placera sina egna initialer, E R (Ericus Rex; Kung Erik på latin), något som täcks över då den yngre brodern Johan tar makten efter den mustiga historien med ärtsoppan och allt det där. På kronan hittar vi också en mängd ädelstenar och andra betydelsefulla detaljer, bland annat såväl Norges som Danmarks riksvapen. Det norska lejonet och det danska vapnets leoparder och hjärtan utgör Eriks s k pretentionsvapen – Erik ville på detta sätt protestera mot den danske kungens vägran att från sitt vapen utesluta Sveriges tre kronor. Kronan är helt enkelt fylld av symbolik och manifesterar bättre än något annat föremål kung Eriks rätt till tronen. Ceremoniernas utformande och färgsymbolik förstärker ytterligare, för den tidens åskådare, att Gud har valt Erik till den rättmätige kungen. I Skattkammaren återfinner vi också spiran (symbolen för den världsliga makten och plikten att regera och döma sitt folk), riksäpplet (Gud har satt kungen över ett stort och kristet rike), riksnyckeln (som ger makten att utestänga det onda, innesluta det goda, samt att öppna för nödställda) samt svärdet (plikten att beskydda det goda och straffa det onda).
Själva kröningen äger rum i Uppsala, den 29e juni år 1561, och hör till de mest storslagna ceremonierna i Sveriges historia. Det finns bevarade skrifter som skildrar exakt hur högtiden går till, och precis som idag verkar man ha tänkt på alla detaljer – före, under och efter själva eventet. Projektledarna måste ha haft fullt sjå att hålla koll på alla tillresta gäster och sändebud; hur de ska tas omhand under den långa resan till Sverige, hur de ska trakteras och inkvarteras. Logistikansvariga slet med själva resan till, och själva kröningshögtiden i, Uppsala. Och därefter återstod återresan och de många festligheterna i huvudstaden. Många av gästerna spenderade åtminstone ett par månader som hovets gäster vid detta stora spektakel. Här kan vi verkligen tala om påkostat relationsskapande!
Vilka band har detta till vår tid?
Hur i hela världen kan då detta ha med brand alliances och sponsring att göra? Ja, jag förstår att du undrar. Det kanske kan tyckas långsökt, men nog fungerar agerandet i samband med Kung Eriks kröning egentligen exakt på samma sätt som den associationsmarknadsföring vi ser vid många nutida sponsringssamarbeten? En stor del av dagens samarbeten bygger på olika parters associationsrätt till varandras innehåll. På samma vis som Erik vill smittas av alla symboliska detaljer och högtidligheten i sina nya ceremonier för att hävda makten från ovan, har varumärken under de senaste decennierna velat låta sig förknippas med olika företeelser som kan ge dem starkare stjärnglans, ett bättre anseende eller andra åtråvärda attribut.
Är inte detta i själva verket samma läge som när energibolaget Vattenfall under 1990-talet inleder sitt samarbete med längdskidåkningen? I samband med att energimarknaden avregleras och Vattenfall står inför situationen att för första gången få konkurrens från andra aktörer, väljer man att gå in som huvudsponsor för längdskidlandslaget. Bolaget byter samtidigt sin logotyp och vill snabbt få den igenkänd och accepterad, vilket man åstadkommer när TV-sändningar exponerar den nya loggan för en engagerad miljonpublik. Längdskidåkningen var i en djup svacka rent resultatmässigt (i bakvattnet efter Gunde och hans kamrater), och var egentligen inte så attraktiva sponsringsmässigt. Men Vattenfall såg ändå möjligheterna i att förknippas med den genuina, svenska sporten med långa anor (apropå Gustav Vasa och Vasaloppet) och förstår att framgångarna kommer att komma förr eller senare. 1994 skrivs ett samarbete på initialt tre år och inom kort adderar man de alpina grenarna till avtalet. Nästa år firar man alltså 25-årsjubileum tillsammans; bara det är att likna vid en närmast kunglig era fast då i sponsringssammanhang!
Det är inte heller långt kvar tills Mellokarusellen börjar snurra igen. Även den kan liknas vid de kungliga festligheterna. Finalen på Friends Arena då kröningen av segraren sker är förstås det slutgiltiga eventet. Men det har föregåtts av veckor av rykten, förberedelser och lokala festligheter – såväl vid deltävlingarna som i var mans hem och TV-soffa. Kröningsoxen har stekts varje vecka i form av tacos, chips, läsk och godis – och för att nå dithän har förstås Melodifestivalens sponsorer fått kasta ut stora kröningspengar i form av aktivering och marknadsföring av sina rättigheter. Se där, vi kan verkligen likna många associationsbaserade evenemang av idag med den historiska tillbakablicken ovan.
Nog finns det mål och mening i vår färd...
Har vi nu helt gått bananas? Nja, har du läst så här långt är sannolikheten stor att du dagligen sliter på din egen kammare med liknande viktiga frågor. Och i dessa juletider kan det då vara bra att tänka på att det ibland inte enbart är målet som är mödan värd, utan även resan dit. Se därför även denna lilla historia som en resa dit. Till ditt mål. Till att bli en mer innehållsrik människa.
Så ge dig nu själv en julklapp – mer tid att reflektera lite över hur du ska göra det mesta av dina brand alliance-projekt; dina samarbeten och engagemang. Om du behöver lite lugn och ro för att fundera, så passa på att gå till Skattkammaren på Kungliga Slottet i Stockholm – och kika väldigt nära på Erik XIVs regalier. Beundra detaljrikedomen, de färgrika ädelstenarna och dröm dig bort till varför associationsvärden, folkets kärlek och gudomlig ära var så viktiga redan för många hundra år sedan. Vill du ha sällskap och lite fler insikter om vilka historier som ryms i Skattkammaren så hör gärna av dig. Jag lovar att dig en personlig guidning om allt detta!
Mirelle Andreasson
PS
Det finns oändligt mycket mer att säga om detta men det minsta som bör nämnas är att bilden ovan står Kungliga Hovstaterna för. Kunskapen om Erik XIV och hans kröning kommer delvis från min magisteruppsats (konstvetenskapliga institutionen, Stockholms Universitet), kungliga handskrifter från Riksarkivet m m och idén till kopplingen uppstod under ett kundmöte där min kollega Anders beskrev bakgrunden kring samarbetet mellan Vattenfall och Skidförbundet så pass levande att jag halkade in på den kungliga historien.
Antagligen säsongens första nyårshälsning
Snart är det nytt år, och t o m ett nytt decennium inom kort. 2019 är året då också TV-programmet Tipsextra fyller 50 år. Den 29 november 1969 möttes Wolverhampton och Sunderland i en historisk svensk TV-match. Ett evenemang som kommit att prägla hela den svenska sponsormarknaden långt mer än vad idémakaren Lars-Gunnar Björklund förmodligen hade räknat med. Plötsligt gavs svenska företag en chans att exponera sitt varumärke i TV, på bästa sändningstid, i en mer eller mindre konkurrensfri mediemiljö. Att effekten på den tiden vida översteg nyttan av dagens logoexponering är inte svårt att räkna ut.
Om ett år står vi alltså redo att kliva in i 2020-talet. Hur tänkte vi oss det årtiondet under Tipsextras första år? George Orwells framtidsdystopi 1984 är ju med råge redan passerad. Men utan att förhäva sig kan man nog tänka sig att TV-tittarna på TV-sändningen från Molineux Ground den där hösteftermiddagen för 50 år sedan hade visioner. Bara några månader tidigare hade Neil Armstrong tagit de första mänskliga stegen på månen och svensk ekonomi var framgångsrik i svallvågorna av efterkrigstidens decennier. Det är nog inte otroligt att man tänkte sig 2020 som ett spännande framtidsscenario med både flygande bilar, robotar som gjorde allt vårt jobb, och piller istället för mat.
Bilarna börjar åtminstone bli självkörande nu och AI (artificiell intelligens) tar oss allt längre fram på robotområdet. Matens utveckling har väl snarast gått åt andra hållet, där njutning, lokala råvaror och mathantverk slagit ut det trista födopillret. Men vad hände med sponsringsscenen? Jo, Tipsextra startade verkligen en våg som fortfarande närmast har tsunamihöjd när det gäller vad en sponsor ska få för sina pengar. ”Du kommer att synas riktigt bra på den här reklamytan” är i princip alltid det första säljargumentet för många sponsorsökande. Särskilt illa ställt är det nog inom idrotten, och allt värre blir det i lägre divisioner och mindre idrotter, där nyttan av exponeringen de facto blir marginell eftersom man varken har tillräckligt med besökare eller medial publik.
Varför är detta intressant inför det kommande årsskiftet?
Jo, dels är det förstås en vink till alla sponsorsökande att man verkligen måste skifta om i sitt tänk. Det håller inte längre att tro att logoexponering är det som företag söker i första rummet. Det finns så många andra värden att ta höjd för istället. Dels misstänker vi att den kommande avregleringen av den svenska spelmarknaden per den 1 januari 2019 kommer att späda på problemet. Efter nyår avskaffas det svenska spelmonopolet till förmån för ett licenssystem. Hur många spelbolag som ska få plats bredvid Svenska Spel, ATG och Folkspel vet vi inte idag, men en rimlig gissning kan nog vara ett 30-tal. Med tanke på hur mycket spelreklam vi redan idag ser – trots att det egentligen inte är tillåtet för majoriteten av bolagen – är risken att medie- och sponsormarknaden initialt kommer att svämma över av spelbolagens högljudda stämmor.
Spelbolagens strategi verkar idag vara att man måste synas och höras störst och mest för att få fler kunder. Jag har egentligen ingen erfarenhet av deras strategier, men jag är bl a en hygglig fotbollskonsument både live och via TV. Nyttan för de 3-4 spelbolag som vid en och samma match ”sponsrar” TV-sändningen är för mig helt obegriplig. Vad vill man uppnå? Är uppmärksamhetsvärdet så mycket viktigare än innehåll och lojalitet på deras marknad? Ja kanske, det måste väl de erfarna kommunikatörerna på dessa bolag ha en god insikt i.
Hur borde utvecklingen se ut istället?
Vad är det nu vi vill ha sagt med den här trendspaningen? Jo, framför allt anar vi att vi kommer att få ännu en hype kring att exponeringen är så avgörande nu när spelbolagens reklammiljarder släpps loss efter nyår. Vi anar att ett större antal spelaktörer kommer att knyta till sig en bukett av olika sponsringsobjekt. Som det ser ut i nuläget oftast inom idrotten, men man måste komma ihåg att inga människor är så enkla individer, utan de har alltid fler personliga intressen som definierar dem som personer. Intresseväckande samarbeten inom entertainment, kultur, ambassadörskap m m kommer därför också att vara av stor nytta för spelbolagen.
Vad vi vill peka på då är att vi tror det kommer löna sig att vara kreativ som rättighetsinnehavare. Många gånger kanske inte den nya sponsorn kan erbjudas de dominerande reklamplatserna eftersom de är avtalsbundna till andra företag. Andra gånger kanske spelbolag X har fått en dominant position – och då gäller det för de andra sponsorerna att vara mer kreativa för att om inte synas mest, istället bli ihågkomna och gillade bäst! De enkla vägarna in här ligger ju inom content och storytelling – vår tids guldåder för alla typer av rättighetsinnehavare. Eftersom man förfogar över en ofta väl sammanhållen fanbase/community, där människor besöker/följer/engagerar sig i rättigheten, finns en skattkista att ösa ur när det gäller att skapa relevans och lojalitet och inte bara uppmärksamhet för ännu en logga.
Vi är fortfarande förvånade över hur pass långsamt den digitala världen gör sitt intåg hos många sponsorrättigheter. Tänk om 2019 kunde bli det året när vi slapp se den ensamma raden ”sponsorn äger rätt till en klickbar logotype på vår hemsida” i alla sponsoravtal. Tänk om man istället visade upp en strategisk plan för digital kommunikation, inlägg i sociala media, säljaktiviteter till en engagerad målgrupp, och andra billiga och lättskötta aktiviteter för sponsorns räkning. Till skillnad från hospitality, lokalnyttjande och andra tungrodda motprestationer sköts denna rättighet för sponsorerna direkt från skrivbordet (eller kanske soffhörnan om klubbens tonåringar blir digitalt ansvariga…). Till skillnad från överdrivna, överexponerade logotyper, kan sponsorn här satsa på att bygga en relevant och långsiktig relation till sina målgrupper på ett sätt som direkt skapar värde för dem.
Kanske är det så att de tio reklamskyltar sponsorerna betalat 20 000 kronor för i flera år inte är det en rättighetsinnehavare ska koncentrera sig på. Kanske ska man istället försöka få ett fåtal sponsorer att betala 100 000 kronor istället, men därefter hjälpa dessa att skapa djupare relationer och affärer på ett sätt som gör att effekten tillbaka blir både två-, tre- och fyrfaldig i intäktshänseende. Detta kommer aldrig att kunna göras genom att företaget bara visar upp sin logo under matcher, festivaler eller annat. Men däremot finns stora chanser att med hjälp av rättigheten bygga lönsamma affärsrelationer med en publik som verkligen bryr sig och inte bara slötittar på ännu en nutida tipsextramatch.
Anders Lindén
PS
Missa inte vår utbildningsdag nu i november. Nu ombyggd med helt nytt innehåll:
29 november – Sponsring på 2020-talet
Jämställd sponsring är ett svårt begrepp att förhålla sig till
Det har nyss varit val och även om det inte varit den största valfrågan så har orden ”jämställd sponsring” åter förekommit i diskussionerna. Denna etikett seglade upp för cirka ett år sedan och pekar främst på missförhållandena inom svensk idrott där män årligen beräknas få 2,9 miljarder kronor mer än kvinnor (enligt IEC; Idrottsekonomiskt Centrum). För att det inte ska råda några missförstånd är det ju då viktigt att tänka på att detta inte bara omfattar sponsring – utan framför allt de statliga och kommunala bidrag som idrotten uppbär…
Samtidigt som diskussionerna om jämställdheten inom idrotten pågått det senaste året så har tankarna om syftesdrivna företag vuxit sig allt starkare. Detta uttryck beskriver ”morgondagens” företag som en samhällsaktör, vilket genom ett högre syfte för sin verksamhet ska skapa grogrund för sin relevans hos konsumenter, leverantörer, arbetsmarknaden och andra intressenter. Anledningen till denna inriktning är en allt starkare press från såväl externa aktörer som interna ambassadörer om att sköta företag och affärer på ett hållbart sätt. Och ett syftesdrivet företag kan ju då inte agera som sponsor till organisationer som bedriver sin verksamhet ojämställt.
Detta är naturligtvis i grunden en sund inställning, men samtidigt så blir det lite skevt i idrottsdebatten där ”jämställd sponsring” ofta används som ett slagträ när det gäller t ex sponsorpengar eller ersättningar till elitspelare i våra största lagidrotter (läs: fotbollen). Sällan eller aldrig läser vi om någon jämställd sponsring inom t ex simning, skidor eller friidrott. De är väl exempel på idrotter som aldrig gjort så stor skillnad på könen – men där det verkar funka bra ändå.
Den heta frågan har varit att man i media och genom vissa (sponsringsovana) politiker lyft fram att företagen nu måste agera för att skapa en mer jämställd idrott. Vad man glömmer då är ju att den stora merparten av idrottens pengar, som nämnts ovan, faktiskt kommer från statliga och/eller kommunala bidrag. Och bidrag är en helt annan sak än kommersiellt orienterad sponsring…
När det gäller bidrag råder det ju ingen tvekan om att jämställdhet ska råda i så stor utsträckning som möjligt. Men det är trots allt marknadskrafterna som måste få styra hur företagen använder sina medel för att bäst kommunicera med sin omgivning – oavsett om man plockar sponsorsumman ur marknads-, personal-, PR- eller hållbarhetsbudgeten. Det är den motprestation som då erhålls som kommer att ligga till grund för att företagen ska få avdragsrätt för sin investering. Och då blir det rimligen så att en större arenapublik, fler utövare, fler följare på sociala media etc leder till ett högre värde; vilket i sin tur gör synen på avdragsrätt lättare. Vad övriga rättigheter istället kan göra är att vara kreativa på andra sätt; att inte sätta exponeringsvärden i första rummet, satsa mer på digitala aktiviteter, eller kanske skapa upplevelser, personalaktiviteter, ungdomssatsningar, integrationskoncept eller annat som företag bedömer som intressanta att använda eller förknippa sig med.
Skilj på sponsring, bidrag och gåva
Minns ni kampanjen ”Fill the Stadium” som just Stadium körde förra hösten? Om vi blev 50.000 som messade en ”klapp-emoji” skulle Stadium ge 1 miljon kronor till RFs arbete för jämställd idrott. Detta är inte sponsring, i alla fall inte i Skatteverkets ögon. Det är helt klart så att Stadiums insats var en gåva – då alla rekvisit för detta är uppfyllda. För att något ska ses som en gåva ska det nämligen vara en 1) frivillig… 2) …förmögenhetsöverföring… 3) …i syfte att berika mottagaren. Här är det ju ingen tvekan om att RF fick en gåva för att driva sitt eget arbete kring jämställd sponsring. Men en gåva är ju per definition inte avdragsgill enligt vår svenska skatterätt. Till skillnad från sponsring – där företaget köper rättigheter inom marknadsföring, personalvård eller annat som organisationen kan bistå med – vilket är avdragsgillt så länge motprestationen har minst lika högt värde som sponsorsumman. Det är ju däremot inte förbjudet för ett företag att ge en gåva (eller ett ”bidrag”) till en organisation. Det blir förstås lite dyrare skattetekniskt sett, men den lilla ökningen kan vara högst motiverad utifrån företagets värdegrund och samhällsperspektiv.
Enskilda lagar om skattelättnad kring ett begränsat område inom sponsringen (som t ex jämställdhet) skulle slå snett mot andra idrotter, men även mot kulturen och andra sponsringsmöjligheter. Det som är bra med sponsring är ju just att man ”köper in sig” på en organisation vars arbete man som företag tror på. D v s om det redan bedrivs en bra verksamhet som behandlar alla lika, kan företaget dra marknadsföringsnytta av att förknippas med denna. Men att gå in med pekpinnar och påverka organisationen hur de ska arbeta – då kliver man över gränsen för vad en sponsor bör och ska göra.
Även kulturen och samhällsorganisationerna har ju länge önskat en direkt avdragsrätt för sina sponsorer. (Detta är i och för sig en helt egen fråga – med kreativa och relevanta motprestationer blir ett sponsorskap avdragsgillt!) Men tänk om företagen där skulle gå in och styra vad som händer på scener och utställningar, eller till vilken del av världen som Organisation X borde rikta sina insatser istället för till exempelvis Mellanöstern. Ett dylikt styrkrav skulle väl ingen tycka var särskilt bra eller lyckat?
Det blir därmed mycket svårt att ställa direkta krav på att företag ska sponsra jämlikt. Däremot kan vi med all rätt önska att de av sina samarbetspartners ska kräva sunda värdegrunder, så att killar och tjejer behandlas lika. I unga år, kring träningstider, för ersättningar etc. Vad vi därutöver både kan och ska kräva är ju att stat och kommun agerar på ett kraftfullare sätt innan de delar ut sina bidrag inom både idrott, kultur och samhälle. En översyn av det årliga bidragssystemet där skulle göra väsentligt större nytta än att utkräva av landets sponsorer att de ska stå ansvariga för jämställdheten. Det är bidragssystemet som vridit oss snett så här långt. Men det är verkligen dags att vrida det tillbaka!
Sen är det förstås ingen nackdel att enskilda företag visar framfötterna. Att fotbollens nya huvudsponsor OBOS lyfts fram och hyllas för att de skapar ersättningsmöjligheter till klubbarna för våra damlandslagsspelare är både rätt att uppmärksamma, men samtidigt en signal till att skämmas. Även om nu FIFA (Internationella Fotbollförbundet) behandlar damerna som luft, så finns det få anledningar till att inte Svenska Fotbollförbundet långt tidigare borde tagit sitt förnuft till fånga och visat riktningen för hur en jämställd framtid ska se ut…
Anders Lindén
anders@tangobrandalliance.se
PS
Vill du lära dig mer om avtal? Ta chansen att delta på våra utbildningar:
24 oktober – Kreativa avtal för företag
25 oktober – Kreativa avtal för rättigheter
